Sicilianska skatter

Kanske är det solen, närheten till havet, eller vulkanen Etna. ”Hon”, enligt sicilianarna, som vakar över ön och ständigt håller invånarna på helspänn. Förmodligen är det en kombination av alltihop, och att Sicilien i dag gör några av världens mest spännande viner, som lockar när vin möter mat på Medelhavets största ö.

Sicilien är ett lapptäcke av kulturer, både ­arkitektoniskt, gastronomiskt och vinmässigt. Här har greker, kartager, fenicier och romare slagits om makten och satt sina spår. Ja, här finns även influenser från Iberiska halvön. Med sin storlek och sitt centrala läge mitt i Medelhavet är det inte så konstigt att många varit intresserade av Sicilien under åren fram till Italiens enande på 1800-talet. Trots det känns ön omiss­kännligt ­italiensk, ja till och med typiskt syditaliensk. ­Maten är vida välkänd, och vinmässigt är Sicilien en av landets viktigaste regioner.

Sicilien var tidigt synonymt med stark­vinet marsala från staden med samma namn på den västra sidan ön. I övrigt gjordes enkla ­viner som ibland såldes i bulk till andra regioner, ja till och med till andra länder, för att där buteljeras som exempelvis vermouth. Under slutet av 1900-­talet skedde en uppryckning av kvaliteten. En satsning på internationella druvsorter gjordes, där chardonnay, syrah och merlot hörde till dem som satte Sicilien på världsvinkartan. ­Samtidigt började intresset för starkvin sjunka och ­marsalaproducenterna fick tänka om.

Catarratto – Siciliens mest odlade druvsort – och grillo blev nu i stället för starkvin till friska vitviner som växte i popularitet. Grillo räknas i dag som en av Italiens bästa vitvinsdruvor. Öns ”egen” blå druvsort, nero d’avola, slog vid samma tidpunkt igenom stort tack vare sötfruktiga, publik­friande viner som såldes till förmånliga ­priser. Allt eftersom ökade därför omvärldens intresse för de inhemska druvsorterna. Sicilien upplevdes ­spännande och exotiskt, med viner lätta att ta till sig.

I början av 2010-talet var det dags för nästa ­sicilianska vinvåg, då främst från öns östra kust. Från vulkanen Etna kom en nygammal vinstil – ljust rött, kryddigt och smakrikt vin av druvor odlade på uppemot 1 000 meters höjd. Druv­sorten nerello mascalese jämfördes till och med med trendiga pinot noir och nebbiolo. I dess ­kölvatten smög sig även vitt vin från de höga höjderna ut i världen, gärna tillverkat av carricante som på ­sistone blivit många vinälskares nya favoritdruva.

Och det var inte bara på Etna det hände. ­Mellan städerna Avola och Vittoria fortsatte arbetet med nero d’avola i en seriösare, mer matvänligt strukturerad stil. Där tog också en ny ­generation ­vinmakare tillbaka antika tekniker såsom jäsning och lagring i amforor. Både där och på Etna sågs också ett intresse för naturvinsfilosofin, vilket gjorde ­Sicilien trendigt bland unga vindrickare på vin­barer världen över.

Och där befinner vi oss nu. Med ett Sicilien vars vinindustri har minskat i kvantitet men ökat i ­kvalitet och nyansrikedom. De internationella druvsorterna finns kvar, men det är de lokala som fascinerar oss mest. Från väster till öster, från norr till söder på Medelhavets största ö. Till allt det goda som sol, hav, berg och kulturer genom ­historien bjuder på tallriken.

Text: Anders Melldén
Foto: Susanna Blåvarg 
Styling: Maja Norrby