Bordeaux bashing!
Bordeaux har yrvaket insett att man har problem. Priserna har stigit under flera årtionden, först dopad av en amerikansk marknad och därefter en asiatisk. Samtidigt har trogna, europeiska kunder försummats. Under tiden har man blivit lite bekväm och stannat av i utvecklingen. Nu har det självspelande pianot hakat upp sig.
En ekonomisk kris med ras i försäljningsvolym och chocksänkta priser är vad som mötte slotten vid vårens en primeur-försäljning av årgång 2023. Trots en bra årgång sjönk priserna med cirka 30 procent.
Enligt en slottsägare befinner sig Bordeaux fortfarande i förnekelsefasen. Man har insett att något problem föreligger men vet inte riktigt vad. Man har märkt att populariteten har minskat och uttryck som “Bordeaux bashing” har blivit ett begrepp. En annan slottsägare berättar att Cru Bourgeois-klassificerade viner säljs till Kina för så lite som 3,60 euro och då det är en kostnad förknippad med klassificeringen förväntas många producenter att dra sig ur under det kommande året.
Förändrad restaurangscen
Delar av problemen har länge varit synliga på restauranger. Sommelierer vill berätta en historia, hitta den småskaliga och autentiska vinbonden, ha nya druvor och områden att entusiastiskt lägga ut texten om. Här har Bordeaux med sin storskalighet och välkända historia passat in dåligt.
Den numera ganska gamla trenden med subtila råvaror som Noma och liknande topprestauranger skapade krävde dessutom lika subtila viner. Svaret blev därför ofta ett vitt vin och dessutom gärna ett så kallat naturvin.
Bordeaux saknades faktiskt helt på många vinlistor och jag kan personligen säga att jag inte sörjde det så mycket, då priserna brukar vara alldeles för höga och årgångarna alldeles för unga jämfört med de 20–30 års ålder som behövs för att möta mer eleganta maträtter.
Ogästvänlig vinturism
Väl på plats har höga och svårforcerade grindar till slotten inte ökat entusiasmen hos vinturister som snarare har känt sig utestängda. Det man måste förstå är att alla som kommer dit och får ett bra bemötande, är inte bara en kund utan därefter världens bästa obetalda säljkår.
Kommer man in och får prova brukar man dessutom mötas av endast två viner, första och andra vinet i senaste årgång. Synnerligen tråkigt om man jämför med Bourgogne eller Alsace där dussinet viner i olika druvor, lägen och årgångar inte är ovanligt.
Mjöldaggen har försenat omställning
Ekologiska och biodynamiska viner har varit en trend under lång tid i många vinområden. Bordeaux har dock avvaktat och tyvärr är det svårt med biodynamik här då fukt och regn drar in från havet och ger grogrund för många sjukdomar, speciellt varianter av mjöldagg. Nu verkar det dock slå igenom mer och mer, speciellt hos lite bättre egendomar som kan ta kostnaden, för detta innebär stora skördeförluster, kanske upp mot 50 procent i snitt.
På Durfort-Vivens berättar Gonzague Lurton att han förlorat 90 procent i två av de senare årgångarna och det förstår alla att det är ohållbart. Han förordar istället att man ska kunna vara 95 procent ekologisk/biodynamisk och tillåta behandlingar vid särskilda tillfällen under kontrollerade former.
Oromantisk syn på terroir
Det talas mycket mindre om terroir i Bordeaux än det görs i Bourgogne och många andra områden. Och när det väl görs har man en mer mekanisk och oromantisk syn på det hela. Man numrerar jordtyperna 1–6 efter ålder, där de klassificerade slotten har mest mark på typerna 3, 4 och 5.
De skillnader man oftast talar om är dräneringsförmåga och hur långt ner det är till grundvattnet. Den tidigare så hypade gunz-jorden verkar nu ganska ute som förklaringsmodell och olika mineraler eller bergarter nämns sällan.
En begynnande vändning?
Redan inför planeringen av reportageresan kunde vi märka en skillnad i tonläget hos slotten. Plötsligt hade alla tid för besök och ville dessutom gärna bjuda på lunch. Till och med de som var stängda för renovering kunde nu ta emot. Väl på plats upptäckte vi en markant ökning av skyltar vid slottens infarter som signalerade att det var öppet och att det fanns viner till försäljning. Detta bekräftades av en slottsägare som sa att han satsar seriöst på att öka direktförsäljningen på plats. De tidigare årgångar han sålt ut till negocianter, köpte han nu tillbaka för att kunna erbjuda besökare.
Ett annat innovativt grepp för Bordeaux har Gonzague Lurton på Durfort-Vivens tagit då han buteljerar tre olika terroirtyper var för sig. Detta möts med skepsis från andra som menar att själva blenden är ett historiskt arv för Bordeaux som det upplevs riskabelt att ändra på. Dock finns det flera fördelar: det visar på tydliga smakskillnader mellan olika jordtyper och lägen i Bordeaux och ger vinprovare och allmänheten en chans att utöka sina kunskaper om området och dess jordar. Det ger också större valmöjlighet när man ska köpa ett vin man gillar då de kan vara väldigt olika i stil och man därför kan täcka in fler smakpreferenser. Sommelierer får också här något att prata om vid matborden. Vissa av vinerna är dessutom mjukare, rundare och tillgängliga tidigare.
Vad kan vi då förvänta oss av Bordeaux framöver? Jo, fortsatt fantastiska viner till bättre priser och istället för en skylt med texten “privat” vid slottsgrinden så står det snart en skylt med “Välkommen in på provning och försäljning av vin”!
Foto: Rickard Albin
Bolagets bästa bordeaux
En provning av nära 30 viner visar att Bordeaux fortfarande ger utmärkt valuta för pengarna.