Château Lascombes
Detta andra cru-slott som varit till salu några år hittade ny ägare 2021. Personalen verkar lycklig, nu behöver vi inte leva i samma ovisshet som innan. De visste de skulle säljas, det var ägda av ett försäkringsbolag, vars ägare varit en nära vän till Donald Trump, Jeffery Epstein och Michael Jackson, och som fängslades 2021 för att olagligt ha agerat lobbyist för Saudiarabien. Nu är en lång väntan över, och vi har en långsiktig ägare.
Den nye, Gaylon Lawrence som äger Heitz cellers i Napa, och mängder med jordbruksmark, ett gigantiskt luftkondtioneringsföretag med mera, tar över. Och han ämnar lägga alla pengar som behövs för att göra huset stort igen. Den tidigare ägaren bidrog dock med ett nytt mycket arkitektoniskt sobert vineri med hela 40 små jäskärl, och inköp av nya vingårdar. Man äger nu hela 120 hektar i Margaux men lite utspritt. Biten med mest klassisk mark ligger mellan Châteaux Margaux och Ferrière, andra delar ligger på mer lerig mark, där merlot dominerar.
För förstavinet har man reducerat totalvolymen, och andelen Merlot har minskat. Numera dominerar cabernet sauvignon från historiska delar av egendomen. Kanske lite mer som på 20-talet när mycket fina viner producerades här.
Möjligen mest uppseendeväckande är ägarens val av vinmakare, Alex Heinz, som plockades upp från Frescobaldi där han ansvarade för Masseto och Ornellaia. Där var han en succémaskin, producerade 100-poängare eller i närheten, på löpande band. Det gick ett sus genom vinvärlden när nyheten kom att han skulle flytta till Bordeaux. Alex har arbetat nära konsulten Michael Rolland under mer än ett decennium, han har en lite tyngre, högt men ekvilibristiskt ekad stil. Jag har provat alla årgångar från magnum från bägge egendomarna på Vinexpo, och till skillnad från vad jag typiskt tycker om Bordeaux, så är de yngsta vinerna mest imponerande. Men Alex har inte släppt taget om Rolland, han är konsult på Lascombes också.
Rolland konsulterar hundratals egendomar, många i Bordeaux, men han är lite mer tongivande på östra stranden än västra, och har kritiserats för att förespråka en lite mognare sötare stil. Men Alex lovordar Rolland och hans förståelse för vad han vill göra på Lascombes, det är inte sant att Rolland bara gjorde en enda typ av vin. Han berättar att den tidigare ägaren tenderade att överextrahera för att ge vinet en fyllighet som kompenserade svagheter, men nu strävar man efter högre elegans. Det är en generell trend även i Toscana, ”less beermaking”. Till historien hör att det var en engelsk ölfirma, Bass, som ägde slottet från -71 till -01, som dock beslöt att endast de 40 bästa hektaren var värdiga en andracrus förstavin.
Det varmare klimatet är ett problem för vinmakningen, men Alex har lärt sig hantera det i Italien, där problemen var värre. För det första, plocka bort alla brända druvor redan i vingården, de är svåra att sortera senare, och de måste bort, de är för bittra. Definitivt försöker vi få upp rankorna högre från den varma jorden. Men ingen, ingen har kommit på hur man får ner alkoholhalten på ett bra sätt, inte ens hög avkastning hjälper. Och jag hoppas vi slipper tältlösningar för att skugga vinerna, har studerat det i Kalifornien, det ger artificiella viner. Tillfälliga nät mot hagel kan dock vara ok.
Vi provar några av de ”nya” unga vinerna på slottet, de är rena och saftiga. Jag kan inte säga hur de kommer bli i framtiden. Har aldrig provat en riktigt stor terroirdriven Lascombes, slottet har under långa perioder lidit av bristande omsorg. Men förutsättningarna har nog aldrig varit bättre än nu, ser vi början till en återgång till fornstora dagar?
Foto: Rickard Albin