Château Palmer
1814 satt en ung, nöjd brittisk officerare, Charles Palmer, i en hästdroska på väg från Bordeaux till Paris. Han var på väg hem till London och hade just befordrats och fått en mindre förmögenhet testamenterat till sig. Bredvid honom satt en ung änka, Marie Brunet de Ferrière, som var på väg till Paris för att sälja sin avlidnes mans slott Château de Gascq, för en bråkdel av dess värde.
Charles tröstade Marie-Brunet och innan de nådde sin slutdestination var Charles ny ägare till ett slott som han aldrig hade sett. Pengarna som han ärvde räckte även till att renovera byggnaderna och att utvidga vinodlingarna. Sedan fick egendomen ett nytt namn – Château Palmer och slottet färdigbyggdes 1854.
1938, under den stora depressionen gick fyra vinhandlarfamiljer samman för att köpa egendomen: Ginestets, Miailhes, Mähler-Besses och Sichels. Det tunga ansvaret av att förvalta egendomen under andra världskriget föll på Edouard Miailhe. Idag ägs godset fortfarande av ättlingar till två av de ursprungliga familjerna, Sichels och Mähler-Besses. 2004 anställde de den då 34-årige agronomen och oenologen Thomas Duroux som direktör, som med sin kunskap och visioner har haft stor betydelse för kvalitén. Château Palmer har 48 fast anställda plus 100 extra plockare till skörden.
Vi välkomnades av Dante Nolleau som är marknads- och kommunikationsdirektör och hans kollega som genast tog oss med ut till stövelrummet för att ta på oss rejäla gummistövlar. För nu skulle vi ut i den regnblöta vingården. Château Palmer har varit stängt för besök under en längre tid på grund av omfattande renoveringar och vi var en av de första besökarna efter att de öppnat igen. Vi berättade att vi gärna var ”försökskaniner” för deras nya besöksverksamhet.
Jag är ett stort fan av Château Palmer, deras välgjorda viner med underbar elegans och sammetslika tanniner. Jag hade sett fram emot detta besök under lång tid och mina högt ställda förväntningar överträffades.
Förr var Bordeaux-slotten ofta utpräglade jordbruksegendomar med vinstockar, betesmarker, djur och andra grödor. Mångfalden av växter och djur gjorde egendomen mycket mindre utsatt för skadedjur och sjukdomar än i en utpräglad monokultur med enbart vinstockar.
Dante berättade att samtliga vingårdar har odlats biodynamiskt sedan 2014 och att de certifierades av Demeter och Biovin 2018. Man har kunnat se en tydlig, gradvis förbättring i vinodlingarna. Insekter och fåglar har återvänt, olika typer av växtlighet mellan vinraderna där cirka 200 får betar från november till mars och reglerar tillväxten. Deras spillning, tillsammans med spillning från deras nya besättning av ett halvt dussin Bordelaise-kor har förstärkt det mikrobiella livet i jorden och gjort vinstockarna mer motståndskraftiga. Dante visade även upp ett flertal olika typer av träd som man hade planterat ut i vingårdarna. Allt för att öka biodiversiteten. Naturligtvis har de en egen ört- och grönsaksträdgård.
Sylvain Fries, som idag ansvarar för utvecklingen av vingårdsarbetet kom till Château Palmer 2007, för att utföra sin forskarpraktik där han skulle utvärdera egendomens koldioxidavtryck och vattenförbrukning och blev sedan kvar…
Man äger över 100 hektar, varav 66 är vinodlingar planterade med 47 % cabernet sauvignon, 47 % merlot och 6 % petit verdot. Planteringstätheten är 10 000 stockar/hektar, men man har en försöksparcell med hela 20 000 stockar/hektar. Genomsnittsåldern på stockarna är 40 år, men del stockar är dock drygt 85 år gamla. Fram till 2013 var det, som vanligt, enbart de manliga vingårdsarbetarna som beskar vinstockarna. Men kvinnorna ville ha samma arbetsuppgifter och samma lön som männen, så de begärde en förändring och fick det. Sedan dess är det jämlikt arbete även i vingården. Dante berättade att man varje år tar in cirka 150 personer i åldern 18–25 år som under 3–4 veckor binder ihop vinrankorna istället för att klippa rankorna.
Man skördar manuellt med sortering både före och efter avstjälkning. Alkoholjäsningen sker i 54 rostfria tankar i olika storlekar, 117–140 hektoliter, parcell för parcell. Man har en egen framodlad jäststam som de tillsätter för att starta jäsningen. Vinmusten rundpumpas på traditionellt sätt. Efter den malolaktiska jäsningen får vinet vila på ekfat 20–22 månader där 45–60 % är nya till första vinet och 25–40% nya till Alter Ego. Rackning sker med gravitation och vinerna klarnas med äggvita. 2019 köpte man in fyra foudres på prov. Idag har man drygt 40 stycken för att reducera ekens inverkan på vinet. Varje år produceras cirka 120 000 flaskor av respektive Palmer och Alter Ego.
Varje år sedan 2010 har Château Palmer anordnat en provning av den nya årgången följt av en jazzkonsert kallad "Hear Palmer" i ettårskällaren. Här har bland annat min favoritbasist Lars Danielsson spelat. Varför en jazzkonsert? Jo, de menar att jazz är den konstform som bäst liknar vinmakningen. Man respekterar en tradition samtidigt som man ständigt berikar den, tänjer på gränserna om och om igen. Det verkar som att personalen uppmuntras till att tänka: Hur kan jag förbättra det vi gör idag?
Efter premiärvisningen fick vi provsmaka följande viner:
2023 Alter Ego – prov från foudre
Första årgången för detta vin var 1998.
53 % cabernet sauvignon, 43 % merlot, 4 % petit verdot
Fruktig, aromatisk doft av viol med en frisk, fruktig smak med ren fruktsyra och förvånansvärt tillgängliga tanniner.
2023 Château Palmer – prov från foudre
50 % cabernet sauvignon, 46 % merlot, 4 % petit verdot
Maffig, fruktig, elegant doft av svarta vinbär med en rik smak med ren frukt, sandiga tanniner och fin textur!
2019 Alter Ego
50 % cabernet sauvignon, 41 % merlot, 9 % petit verdot
Något kokt, fruktig doft av smörkola, gul lakrits och mörk choklad med en fyllig, varm smak med frisk fruktsyra och snälla tanniner.
2014 Château Palmer
Rik utvecklad doft av svarta vinbär, cederträ och råtobak med en fyllig, balanserad smak med läckra, sandiga tanniner och lång elegant eftersmak!
Vårt besök avslutades i den nyrenoverade personalmatsalen som ännu inte hade invigts eftersom skörden inte startat. Här serverade glada och trevliga Sophie den goda maten som hennes man Olivier hade tillagat i köket.
Vi tackade våra värdar och lämnade Château Palmer med ett stort leende på läpparna …och jag tänkte igen…visst märks det i vinets kvalitet hur medarbetarna mår och om de uppmuntras till att växa och ta eget ansvar. Detta är ett lysande exempel! Eller som vingårdsutvecklaren Sylvain Fries uttrycker det:
– Det som utmärker Château Palmer är inte dess terroir eller deras vinifieringsmetoder. Det är det en omättlig törst efter kunskap, ett oupphörligt sökande att förstå och förbättra varje aspekt av deras vinstockar och viner.
Foto: Rickard Albin