Det bubblar i England

Kanske tänker man inte på England som ett vinland, men just mousserande viner härifrån är verkligen kvalitetsviner som börjar få den uppmärksamhet de förtjänar. Vad är förklaringen till framgångarna? Och hur kan ett så ungt vinland odla och tillverka viner av så hög kvalitet?

Nygammal historik

Som så ofta börjar det med romarna som planterade de första vinstockarna för cirka 2000 år sedan – som överallt annars där de drog fram. Vinodling föll sedan i träda, mycket på grund av vikingarnas härjningar och därefter reformationen, som inleddes av Henrik VIII. De gamla klostren, som var de som främst sysslade med vinodling, decimerades kraftigt när den romersk-katolska kyrkan fick ge vika för den anglikanska kyrkan/Church of England då den blev statsreligion i England på 1600-talet.

Vinodlingen generellt började inte komma igång igen förrän i mitten av 1900-talet. När vi sedan talar om mousserande viner dröjer det ytterligare några decennier. Nyetimber var tidigt ute, de planterade sina första stockar 1988. Det var först i början av 2000-talet som odling för mousserande viner sätter fart.

Snarlik jordmån

Om vi backar bandet ytterligare var Storbritannien för 450 000 år sedan fortfarande en del av det europeiska fastlandet och det fanns en stor insjö norr om engelska kanalen i det som i dag är Nordsjön. Den fick sitt vatten från Rhen, Themsen och smältvatten från glaciärer. Insjön avgränsades i norr av glaciärer och i söder av en kalkstensrygg. När glaciärerna under de kommande årtusendena smälte ökade vattennivån i sjön och slutligen bröt vattenmassorna igenom den mjuka kalkstensryggen och skapade det första stadiet av engelska kanalen. I samband med detta ändrade floderna också sina flöden och tog nya vägar ut i engelska kanalen.

Under den senaste istiden för omkring 200 000 år sedan kom nästa stora flodvåg som grävde en än större fåra som översvämmades av de stigande havsnivåerna – och skapade det som idag är engelska kanalen.

Vad gör då sydöstra England så lämpligt för odling av druvor till mousserande viner? Svaret finns i likheten med jordmånen i Champagne: kalk/krita.

Området består nämligen av gammal havsbotten och marina avlagringar dominerar. Avlagringarna har satts av under mer än 200 miljoner år och består av sandsten och mjuk kalksten. Under kritaperioden bildades en gryta/bassäng då de centrala delarna sjönk ihop på grund av den konstant ökande vikten av de avsatta sedimenten och det är alltså grytans ”kanter” som utgör North och South Downs.

Seven Sisters.

Berggrunden som kalkstensåsarna North Downs (som mynnar ut i Dover) och South Downs (Seven Sisters) är en del av, fortsätter in i Frankrike, genom Champagne och ytterligare en liten bit österut. Vi har alltså samma berggrundsförutsättningar på de båda platserna. Mellan dessa kalkstensåsar (i själva grytan), där den mjuka kritan eroderat, finns även grönsand och kalkhaltig/mineralrik lera som lämpar sig så väl för odling av druvor till mousserande viner.

Det är här i sydöstra England man med framgång odlar de klassiska champagnedruvorna: chardonnay, pinot noir och pinot meunier.

Klimatmässiga fördelar

Champagne återfinns i norra Frankrike, på 49:e till 50:e breddgraden, och sydöstra England med Sussex och Kent återfinns på den 51:a breddgraden. Nederbörden är mindre här än i övriga landet och man har även det varmaste klimatet.

Temperaturökningarna ses inte som något positivt i Champagne och det kommer på sikt att bli allt svårare att framställa kvalitetsvin där. Detta är champagnehusen högst medvetna om och som första champagnehus har Taittinger köpt mark nära Canterbury i Kent (170 tunnland) och även Vranken Pommery har köpt mark i trakten. Pommery var först ut med att släppa ett quality sparkling wine härom året.

Vilka är då skillnaderna och utmaningarna? Oberäkneligt väder och då främst fukten. Champagne har något varmare somrar men kallare vintrar. Men, det regnar ju som bekant mer i England.


Regnvåt chardonnay.

Det gäller att luftströmmar håller sig i rörelse så att tung, fuktig luft inte blir stillastående, framför allt när det är risk för frost. Man har problem med olika typer av mögel (mjöldagg, pulvermögel men även botrytis/ädelröta, som man inte vill ha). Man försöker dock att använda så lite kemikalier som möjligt.

Stillastående kall luft ger frostskador. Vid frostrisk använder man brännare, för att i första hand sätta tung fuktig luft i rörelse (och inte för att värma luften kring plantorna) genom att den kalla luften blandas med varmare luft och får i gång en cirkulation. Man tar även hänsyn till detta när man planerar sin vinodling för att underlätta för den kalla fuktiga luften att ”rulla” nerför slänterna och ut ur vinodlingarna, genom att inte hög växtlighet bromsar upp luftflödet.

Även här kan det bli för mycket värme. Den historiskt varma sommaren 2022 gick hårt åt unga plantor som ännu inte fått de djupgående rötterna. Men fick lov att konstbevattna för att försöka rädda plantorna, vilket ändå inte var framgångsrikt överallt. De äldre plantorna klarade sig dock i stort sett opåverkade då de djupgående rötterna når långt ner i de porösa och fuktrika kalklagren.

Under min resa besökte jag några producenter, vars viner jag rekommenderar att prova när möjligheten dyker upp.

Sugrue i East Sussex

Dermot Sugrue, född i Limerick på Irland, började som 15-åring att göra öl och som 16-åring jäste han all frukt och bär han kom över. Intresset för vinmakeri blev närmast en besatthet för den unge Dermot och efter ett besök i Bordeaux 2000, stod det klart för honom att han måste studera enologi, men hans franska var usel… Lyckligtvis hörde han sedan talas om Plumpton College i Sussex.

Det var när Dermot smakade ett mousserande vin från Nyetimber som han kände att det var mousserande vin i Sussex han måste göra. Och det var också hos Nyetimber han började arbeta 2003 för att bli deras chefsvinmakare där året därpå. 2006 träffade han paret Goring och framgångssagan med Wiston startade. 

Efter 16 år med Wiston och med egen verksamhet vid sidan av har han nu alldeles nyligen klivit av som Wistons chefsvinmakare för att fullt ut kunna fokusera på sitt eget vinmakeri. Hans filosofi är att hantera duvor och vin så försiktigt som möjligt och framför allt att ge dem tid. Den första skörden, 2008, förstördes dock av fåglar kvällen innan planerad skörd och den händelsen ledde till namnet på hans första vin "The Trouble with Dreams".

Dermot har vunnit otaliga priser med både sina egna viner och framför allt Wistons, vilket gjort att han fått lite av en kultstatus i England.


Helena Sandin med Dermot Sugrue. 

Gusbourne i Kent och West Sussex

Egendomen grundades av familjen Goosebourne på 1400-talet och köptes av Andrew Weeber i syfte att driva vingård. De första vinstockarna planterades 2004 och druvorna växer på södersluttningar bestående av mestadels kalkhaltig lera med underliggande jordar av sand och kalk/krita på vingården utanför Appledore i Kent (62 hektar). De har även en odling i närliggande Goodwood (31 hektar), West Sussex (South Downs) där man har kalk- och lerjordar av flinta. 

Mikroklimatet är varmt och torrt med mild kustbris tack vare närheten till engelska kanalen.

Wiston Estate i West Sussex

Vingården ligger i Findon Park, belägen på South Downs kalkrika jordmån. Egendomen har tillhört familjen Goring sedan 1743 och omfattar 2 400 hektar, tidigare använt till jordbruk och uppfödning av kor och får. När Harry Goring träffade Pip från Sydafrika, började tankarna gro (det här var på 1970-talet) men det var först efter att de sedan träffade vinmakaren Dermot Sugrue, som de första hektaren planterades, 2006. Vineriet startade sedan 2008.

Harry lär ha sagt att det inte var någon som någonsin kommenterat de hundratals hektaren vete- och kornfält som fanns, men så fort de planterat 6,5 hektar med vinplantor, blev det ett väldigt ståhej.

Anläggningen används både till egen produktion och till kontraktstillverkning.


Wiston Estate. 

Foto: Carin Björfors och Helena Sandin