Domaine Rostaing

René Rostaing producerade sitt allra första vin i början på 1970-talet, men det var tack vare hans hustru, Christine Dervieux, som man på 1990-talet fick tillgång till de fina vingårdarna i Côte-Rôtie. Vingårdarna kom från hennes far Albert Dervieux Thaize och från hennes farbror Marius Gentaz-Dervieux, vilka båda ägde parceller i fina vingårdar i Côte-Rôtie, till exempel La Landonne, Côte Brune och La Viallière. Först då kunde René bli vinmakare på heltid. Sedan 2015 drivs företaget vidare av hans son Pierre Rostaing som hälsade oss välkomna till egendomen.

Pierre berättade att de i dag förfogar över 30 olika parceller, i storlek från 0,06 till 0,8 ha.

– Idag finns totalt 70 olika lieu-dits i Côte-Rôtie och det finns bara cirka 20 hektar kvar som kan planteras. Vi äger 9 hektar i Côte-Rôtie, de flesta med gamla stockar. Våra äldsta stockar finns i La Viallière, de är över 100 år gamla! Nästa vecka ska vi plantera en ny parcell med sticklingar genom massal selection från dessa gamla stockar. 

Rostaing har även en hektar i Condrieu med vingården ”La Bonnette” samt 10 hektar i Languedoc. Rostaing är i motsats till M. Chapoutier med flera inte kända för att skörda speciellt sent, avstjälkar inte lika mycket och använder sparsamt med ny ek. Beroende på terroir och årgång avstjälkar de olika mycket för att få rätt balans. Ett undantag är dock druvorna från de gamla vinstockarna i La Vialliere, vilka oftast avstjälkas till 100 procent.

Rostaing är en av få producenter som fortfarande använder liggande, slutna, roterande jäskar i rostfritt stål. När vi tidigare besökt Baroloproducenter i Piemonte har de berättat att de tagit dessa ur bruk eftersom de ger en alltför kraftfull extraktion, vilket var populärt under Parkers ”mycket av allt”-eran. Trenden har tack och lov gått från kraft till elegans. Jag var därför nyfiken på att fråga Pierre varför de fortfarande använder dessa.

– Horisontella jäskar som dessa ger en större yta vilket vi tycker är en fördel, började Pierre med att säga. I början av jäsningen kör vi en rotation per dag vilket tar cirka 20 sekunder. I mitten av jäsningen kör vi 2, 3 rotationer per dag och mot slutet av jäsningen går vi sedan ner till en rotation per dag.

I källaren fick vi testa fatprover av deras fem olika Côte-Rotie från 2023. Ofta tycker jag att det är både kul och angenämt att testa fatprover, men här visade de torra, tuffa tanninerna att dessa viner behöver lång tid för att nå sin storhet. Vi fick till och med testa vin från två olika fat med Ampodium. Ett fatprov med druvor från drygt 15 olika parceller och ett fatprov med druvor från en ovanligt varm parcell som hade haft 43 grader under tio dagar i sträck. Detta stressar druvorna, vilket klart avspeglades i det maffiga vinet med extra tuffa tanniner och mera måttlig fruktsyra. När vi sedan gick över till årgång 2022 mildrades tanninerna en liten aning och i årgång 2021 kunde man skönja början på viss elegans. När vi sedan fick smaka 2016 Ampodium började det sjunga lite i glaset!

Ampodium hette fram till 2009 Cuvee Classique och är en blandning av ett dussintal olika parceller. Här fanns en rik, läcker, komplex animalisk doft av undervegetation och en fyllig, balanserad smak med avrundade tanniner och en lång, fin eftersmak! Rostaings viner kräver lång lagring.