E Guigal
När vi kör in i den lilla byn Ampuis, i hjärtat av Côte-Rôtie, styr vi först mot Château d’Ampuis som ligger alldeles intill floden med de berömda kullarna Côte Brune och Côte Blonde som kuliss. Legenden säger att han som en gång regerade här hade två döttrar. En med svart hår och en som var blond. När de gifte sig gav han de två bästa vingårdssluttningarna som bröllopsgåva, Côte Brune respektive Côte Blonde. Att sluttningarna har lite olika färg och jordmån kan förstås ha spelat in.
När E. Guigal förvärvade egendomen 1995 var den i dåligt skick, men nu, efter tolv års restaurering är den i vackert toppskick. Här bor i dag tredje generationen Philippe Guigal tillsammans med sin fru Eve.
I ett annex till slottet startade man, 2003 ett eget tunnbinderi där man nu producerar cirka fem ekfat per dag för att få ihop till årsbehovet på 800 nya ekfat. Ekstavar från Never och Allier lagras först utomhus för att dels urlaka tanniner och med hjälp av svampar omvandla en del fenolämnen. För prestigevinerna lagras ekstavarna hela 3,5 år, medan för övriga viner 3 år, vilket även detta är ovanligt lång tid. Man har oftast högre rostningsgrad för de vita vinerna och generellt använder de sig av lång rostning vid lägre temperatur. Ekfaten används sedan upp till max 6 år.
Efter en kort fotosession genom staketet bar det sedan av till vineriet på huvudgatan som byggdes 2016. Här möttes vi av vår värd, vinmakaren Jacques Desvernois, som tidigare hade arbetat hos Paul Jaboulet. Han berättade att Etienne Guigal kom från Loire till Côte-Rôtie som 14-åring 1924 för att plocka aprikoser, som var mer lönsamt än druvor efter 1:a världskriget. Han blev dock förtjust i vingårdssluttningarna och fick en anställning hos Vidal-Fleury. 20 år senare lämnade han sin anställning som vinmakare hos Vidal-Fleury och grundade E. Guigal 1946.
Etienne drev och utvecklade egendomen fram till 1961 då han drabbades av näthinneavlossning och blev tillfälligt helt blind. Hans då 17-årige son Marcel fick då hoppa av sina gymnasiestudier och ta över efter sin far. Även om synen förbättrades något kom nästa utmaning när de lokala myndigheterna ville riva upp vingårdarna för att bygga bostäder. Han var drivande i att stoppa bostadsbyggandet och satsade på att producera kvalitetsviner för att visa Côte-Rôties storhet. Inspirerad av Bourgogne började han även att producera vingårdsbetecknade viner som La Mouline, La Landonne och La Turque, vilka idag är ikoner för regionen. På 1970-talet förespråkade han även ekologiskt jordbruk och uppmanade sina kollegor att också överge kemiska herbicider. Marcel fortsatte även att lagra sina Côte-Rôte viner på nya ekfat, liksom hans far hade börjat göra, vilket var ovanligt vid den här tiden. 1973 anslöt hans fru Bernadette och två år senare föddes deras son Philippe, som idag är vinmakare.
1984 lyckades sedan Guigal att förvärva Vidal Fleury, som fortfarande drivs som en autonom vinfirma och cirkeln var sluten. Fyra år senare dog Etienne vid 79 års ålder. 2001 förvärvades Jean-Louis Grippat och Domaine de Vallouit, vilket stärkte deras position inom i Hemitage, Saint-Joseph respektive Côte-Rôtie. Fem år senare köptes Domaine de Bonserine i Ampuis, som liksom Vidal-Fleury har fått behålla sin autonoma självständighet. I Châteauneuf-du-Pape lade man vantarna på Château de Nalys 2017.
– Vinkällaren omfattar tre hektar och rymmer cirka 5 000 fat, med en total produktion på åtta, nio miljoner buteljer per år, berättade Jacques när vi gick ner i källaren.
Jag har aldrig tidigare hört någon som angett en vinkällares yta i hektar! På övre plan finns ståltankar i olika storlek där de största rymmer drygt 100 000 flaskor. I nedre plan finns cirka 5 000 fat, de flesta rymmer 228 liter men här finns även en hel del större fat.
Den totala vingårdarealen är cirka 75 hektar, varav cirka 2/3 är rödvinsdruvor.
– Vi är oftast bland de sista att skörda i regionen – vi vill ha helt mogna druvor, tillade Jacques. Hur mycket man ska avstjälka druvorna bestäms vid skördetillfället. En del helt mogna stjälkar tas med beroende på årgång och terroir.
Provningen inleddes med 2023 Côtes du Rhône Blanc som innehåller hela 60 procent av viognier vilket tydligt märks genom sin blommiga, nästan parfymerade doft och integrerade syra. Sedan två vita Châteauneuf-du-Pape från Domaine de Nalys, 2023 Saintes Pierres som domineras av grenache blanc och upplevdes klart fetare och 2023 Grand vin som domineras av rousanne som gav ett kryddigt intryck med måttfull fruktsyra. 2022 Crozes-Hermitage Blanc med hela 95 procent marsanne där 2/3 lagras på ståltank och 1/3 på gamla ekfat hade bra balans med trevlig rökighet/kryddighet och tillgänglig fruktsyra. 2023 Condrieu med 100 procent viognier lagras 2/3 på ståltank och 1/3 på nya ekfat doftade av blommor och tropisk frukt med en måttfull syra. Jämfört med 2023 Condrieu La Doriane som får viognierdruvor från 5 olika plotter och vila 1 år på helt nya ekfat vilket var väldigt tydligt, liksom en något högre fruktsyra. 2020 Hermitage Blanc görs på köpta druvor, 95 procent marsanne och resten rousanne som lagras 2 år på 50 procent ny ek. Här hittade jag en fyllig doft av både mandel och honung med en generös, tillgänglig smak med fin fetma. Den vita flighten avslutades med 2020 Ex Voto Hermitage Blanc som är det senaste tillskottet bland Guigals prestigeviner. Med samma druvsammansättning som deras Hermitage Blanc får vinet vila upp till 2,5 år på 100 procent ny ek. Ett rikt, kryddigt vin med något lättare kropp, högre fruktsyra och ett uns ekfatsbeska i avslutet.
2022 Côtes-du-Rhône Rouge har samma blandning i alla länder som de exporterar till, 50 procent syrah, 40 procent grenache och 10 procnt mourvèdre och lagras 1,5 år på stora foudres av ek. Mild dillton med en fruktig och tillgänglig smak. 2021 Gigondas består av 70 procent grenache, 20 procent syrah och resten mourvèdre som fått vila på små ekfat varav hälften var nya, vilket visade sig i de fortfarande torra, kärva tanninerna som behöver mer tid. 2022 Châteauneuf-du-Pape Saintes-Pierres med 75 procent grenache och 15 procent syrah lagras huvudsakligen på ståltank och en liten del på ek hade mycket björnbär och blåbär i doften och fortfarande otämjda tanniner.
2022 Châteauneuf-du-Pape Grand vin med 60 procent grenache och 30 procent syrah ligger också mest på ståltank och en liten del på begagnade ekfat i cirka 1,5 år. 2021 Crozes-Hermitage med 100 procent syrah, vilar 1,5 år på ekfat och hittade allt från vitpeppar till viol med en lättare textur och lagom tydliga tanniner. 2022 Saint-Joseph Vignes de l’Hospice kommer från de vingårdar ostlig och nordostlig riktning som förvärvades av Jean-Louis Grippat och Domaine de Vallouit. Här får syrahdruvorna vila i ny ek under 2,5–3 år. Stringent doft av mörk frukt och mycket påtagliga tanniner som kräver flera års lagring. 2021 Côte-Rôtie består av 96 procent syrah och 4 procent viognier blandat i vingården som lagrats i 3 år på nya ekfat. Elegant doft med fina, lätt sandiga tanniner. 2021 Côte-Rôtie Château d’Ampuis kommer från sju av de bästa parcellerna med 93 procent syrah och 7 procent viognier. Maffigare doft med inslag av asiatiska kryddor och en fyllig, härlig smak!
2020 Côte-Rôtie La Mouline lanserades 1966 och består av 89 procent syrah och 11 viognier. La Mouline kommer från cirka en ha vinodlingar i Côte Blonde. La Mouline är vanligtvis det första av de tre toppvinerna från Guigal som skördas. Detta beror på dess specifika, något varmare, tidiga mikroklimat. Temperaturkontrollerad jäsning på ståltank med rundpumpning, fyra veckors skalmaceration och får vila hela 3,5 år på nya ekfat. Maffig, läcker elegant doft och en rik, balanserad smak.
2020 Côte-Rôtie La Turque lanserades av E. Guigal 1985, men vingården i Côte Brune fanns redan namngiven i början av 1900-talet. Under depressionen lades vingården i träda och 1980 köpte Guigal vingården av den dåvarande ägaren Vidal Fleury. Sydlig exponering. Innehåller 93 procent syra och 7 procent viognier, temperaturkontrollerad jäsning på ståltank med punch down, fyra veckors skalmaceration och får vila hela 3,5 år på nya ekfat. Maffigare, tuffare, hårdare…
2020 Côte-Rôtie La Landonne lanserades 1978. Vinstockarna planterades 1975 på Côte Brune för att fira Philippe Guigals födelse och omfattar idag cirka 2 hektar i stark lutning. 100 procent syrah, temperaturkontrollerad jäsning på ståltank med nersänkt hatt kombinerat med rundpumpning, 4 veckors skalmaceration och får vila hela 3,5 år på nya ekfat. Detta brukar vara en av de maffigaste med mest tanniner som kräver lång lagring för att nå sin fulla potential. Stringent doft med strama, men goda tanniner som visar vilken potential vinet har.
Côte-Rôtie La Reynard Första årgången är 2022 som kommer att buteljeras nästa år. 100 procent syrah. Namnet kommer från den lilla bäcken som ligger mitt i Côte Blonde och Côte Brune. Här planterade Philippe vinstockarna för La Reynard åt sina tvillingsöner, Charles och Etienne. Denna provades dock ej.