Fördjupning: Jura

Området

Jura ligger vackert i de lägre sydvästra delarna av bergskedjan Jura som gränsar till Schweiz. Före första världskriget hade Jura ca 20 000 ha vinodlingar, men idag omfattar detta försakade vinområde endast 2 100 ha, d v s något större än Margaux och bara 0,3% av Frankrikes totala vinareal. Jura är 80 km långt, från Champagne-sur-Lou i norr till Saint-Amour i söder och bara 6 km brett. Vinodlingarna finns främst på västsluttningarna på 220-450 meters höjd, på samma sätt som i Alsace och Côte d’Or.

Området har en spännande och brokig historia där burgundiska hertigar styrde området 1477–1678. Under en tid styrdes även regionen Franche-Comté av Österrike och Spanien, där den senare kan ha gett influenser till lagring av vin under flor.

1936 fick regionen sin första AOC: Arbois. Senare tillkom tre andra geografiska appellationer: L'Étoile, Côtes du Jura och Château-Chalon och tre "produkt"-AOC: Macvin du Jura, Crémant du Jura och Marc du Jura. AOC ingår numera i Europas Appellation d’Origine Protégée, AOP, men vinfirmorna får använda båda beteckningarna. Jura producerar även ett dessertvin, Vin de Paille, gjort på torkade druvor och sist, men inte minst vin jaune, Juras unika vin gjort på savagnin som fått vila under ett jästtäcke under minst fem år.

I Jura kallas vinkooperativen för Fruitières och står för knappt ¼ av produktionen. Fruitière Vinicole d’Arbois är klart störst. På 1980-talet dominerade Henri Maire marknaden både som den största vingårdsägaren och som négociant. Sedan dess har mycket hänt. Firman såldes 2015 till Boisset Group i Bourgogne och idag domineras Jura av några få stora producenter med cirka hälften av marknadsandelarna. Det finns fortfarande en hel del AOC godkänd vingårdsareal att utöka odlingarna på, men pengar saknas.

Terroiren

För att förklara hur dagens terroir i Jura har bildats måste vi gå tillbaka till slutet av den s k trias-perioden och början av jura, d v s 160–230 miljoner år sedan. Dagens Jura låg då under havsvatten, varvid sediment av märgel (lera med kalksten) långsamt avlagrades och senare även kalksten. För 65 miljoner år sedan reste sig landet från havet och för 20–35 miljoner år sedan bildades den sk Bresse-förkastningen. Samtidigt bildades även s k reculées, d v s de för Jura så typiska små och vackra återvändsdalgångarna. Alperna bildades ett antal miljoner år senare genom den gigantiska krocken mellan den afrikanska kontinentalplattan och den eurasiska, europeiska plattan. Alperna ”knuffade” sedan den äldre Jura västerut mot Bresse-platån. Dagens vinodlingar begränsas i öster av höga, branta kalkstensklippor på ca 500 meters höjd och den s k Bresse-platån på 200-250 meters höjd.

Generellt kan man säga att överst ligger ett lager av kalksten. Därunder ett lager av s k grå märgel följt av ett lager av kalksten med mycket fossiler. I t ex Arbois finns en hel del ostronlika fossiler, s k gryphées. Här och var kan man hitta en del kalkstenskullar beroende på hur förflyttningarna har skett. Flera av producenterna som vi besökte pratade varmt om liassic märgel (grå märgel), från den tidiga Jura-perioden, men det finns flera andra typer av märgel med olika färg och struktur i Jura. Dessutom kan man inte låta bli att fundera om de olika saltfyndigheterna i Jura, som blev åtkomliga när Alperna bildades, kan ha en betydelse för den upplevda mineralsältan i vinerna. De största saltgruvorna var Lons-le-Saunier och Salins-les-Bains.

Vädret

Väderleken påminner om Alsace, Champagne och Bourgogne, men med mer regn, vilket kan ställa till problem under våren och sommaren. Medeltemperaturen har under senare år ökat från cirka 11°C till 12°C och Jura har nästan lika många soltimmar som Bourgogne. Tyvärr ger klimatförändringarna allt oftare och mer omfattande frostskador.

Druvorna

Chardonnay är den mest odlade druvan (42%) och har funnits i Jura sedan 900-talet. Chardonnay skördas ofta samtidigt som poulsard, strax efter pinot noir. Savagnin (23%) är näst störst och identisk med traminer, vilket förklarar dess aromatiska kryddighet. Druvan odlas gärna på branta sydliga lägen med märgel och har tjockt skal och hög syra, vilket gör den motståndskraftig mot mjöldagg och andra angrepp. Däremot angrips den av esca och andra svampsjukdomar på själva vinstocken. Det finns olika naturliga varianter där savagnin jaune med sin aromatiska doft är vanligast, följd av savagnin vert med lite högre syra. Här odlas även pinot noir, poulsard och trousseau som är lokala druvor för just Jura.

Poulsard och pinot noir minskar i areal, sannolikt eftersom båda är svårodlade, inte minst poulsard. Före phylloxera fanns det betydligt fler druvsorter, vilka ofta blandades i vingårdarna.

Två typer av torra vita viner

Oxidativa viner: Sous voile, tradition, typé. Toppas inte upp utan får en utveckling av jästflor.
Icke oxidativa viner: Floral, ouillé. Toppas upp på det vanliga sättet för andra vinregioner (Ouillage).
Huvuddelen av savagnin-vinerna och blandvinerna genomgår den oxidativa lagringen med flor, vilket också ger en fylligare färg, medan chardonnay-vinerna i högre utsträckning toppas, men inte alltid. De vita Jura-vinerna är oftast torra med hög syra och producenterna använder i stort sett enbart begagnade ekfat varför ekfatskaraktären oftast är fint integrerad. Chardonnay odlade på märgeljordar får ofta en speciell mineralsälta med lite hartsig känsla i strukturen, medan de som odlas på kalksten får en elegantare, mineralitet med mindre sälta.

Framtiden

Jura har många saker på plats för att utgöra ett spännande vinområde för vinälskaren att upptäcka. Det är litet och överskådligt med ett vackert, böljande landskap och många, små pittoreska byar, vattendrag med spektakulära vattenfall och imponerande grottor att besöka. Här finns en stor mångfald av spännande och annorlunda viner från mousserande till söta. Dessutom finns många, små och välkomnande vinproducenter som inte alls är trötta på vinturister.

CIVJ borde göra ännu mer för att promota Jura som vinregion. Man bör också bli tydligare med skillnaden på oxidativa viner och icke oxidativa viner – både vid vinmakningen och inte minst på etiketten. Det är inte helt lätt att välja rätt för oss vinkonsumenter.