Kollektiv sprängkraft

I september fattade branschorganisationen Comité Champagne beslut om att regionens producenter inte längre behöver täcka champagnekork och flaskhals med folie. Det kan tyckas som ett petimäterbeslut om småsaker, men i själva verket är det ett exempel på det breda hållbarhetsarbete som präglar Champagne, både i kraft av egna initiativ och direktiv som kommer från högre ort.

Just beslutet om folien kommer exempelvis från EU och skapade först oro kring att kvalitet och renommé skulle kunna påverkas negativt. Under hösten var dock frågan färdigutredd – Comité Champagne hade landat i att så inte var fallet. Däremot anses det vara en klimatvinst och därmed värt att stödja.

I Comité Champagne möts 16 200 odlare, 125 kooperativ och 390 champagnehus i olika storlekar. I praktiken betyder det att vinbranschen samarbetar över gränserna på ett sätt som både är sällsynt och inspirerande.

– Den här unika strukturen gör det enklare att utveckla gemensamma frågor, som hållbarhetsmål. Vi vet att alla behövs och att vi måste hjälpas åt, säger Geoffroy Houdard, som är projektledare för utveckling av vitikultur hos Comité Champagne.

År 2014 skapade organisationen exempelvis hållbarhetscertifieringen Sustainable Viticulture in Champagne. Tio år senare kan man rapportera om allt från 50 procents minskad mängd pesticider i vingårdarna till 25 procents minskning av klimatavtrycket.

– I dag är cirka 70 procent av odlingsarealen i Champagne hållbarhetscertifierad. Nu arbetar vi bland annat med att bistå våra odlare med planer för biologisk mångfald. Vi inventerar vad som finns i naturen runt vingårdarna och skapar en handlingsplan för hur vi kan återföra biologisk mångfald runt och i vingården, berättar Geoffroy Houdard.

Comité Champagne har fyra experimentvingårdar där man driver utvecklingsarbete för att exempelvis hantera klimatförändringarnas utmaningar. Det kan handla om att utvärdera olika kloner av de tre stora champagnedruvorna, testa nya rotstockar, prova hybriddruvor eller nya uppbindningsätt.

På experimentvingården Plumecoq odlas exempelvis den omtalade nya druvsorten voltis, som tillåts inom appellationen under en försöksperiod på tio år. Dessutom experimenterar man med bredare radavstånd och en högre uppbindning av vinrankorna, som ska ge vingårdsarbetarna bättre arbetsställning.

Men oavsett vad som testas måste man acceptera att nya arbetssätt i vingården tar tid. Det är långsiktighet som gäller.

– En vingård blir mellan 40 och 100 år, så vi kan inte förändra saker på 3 år, säger Geoffroy Houdard.

Det stora champagnehuset Champagne Pommery är en del av gruppen Vranken-Pommery Monopole där man tar ett större grepp om hållbarhetsfrågorna. Sedan 2014 har man både appellationens certifiering Sustainable Viti-culture in Champagne och Environmental Value. Dessutom har man anslutit sig till initiativet Net Zero Carbon 2050, vilket innebär att man arbetar brett med att minska företagsgruppens klimatpåverkan.

Clément Pierlot är chef de cave och vd på Champagne Pommery. Han fnyser lätt åt dagens fokus på flaskvikt. Pommery introducerade en egen, lättare flaska redan 1994. Den väger 835 gram, till skillnad från de 900-gramsflaskor som varit standard sedan 1970-talet.

– Att bara prata om flaskvikt är ett slags green washing, tycker jag, för när det handlar om klimatpåverkan måste man ta hänsyn till allt, säger han. Vi arbetar med alla aspekter, köpte exempelvis vår första elbil redan 2013 och nu är alla företagets bilar eldrivna. Vi har också fyra eltraktorer i vingårdarna och sedan fyra år tillbaka har vi en elektrisk Bacchusrobot som plöjer i vingården Clos Pompadour.

Han påpekar att champagneproducenter tidigt anammat automatisering och robotar där det varit möjligt i vinkällaren. Sedan många år tillbaka använder ju exempelvis de flesta en automatisk gyropalett för den långsamma processen med remuage, i stället för att göra arbetet manuellt.

– Robotar är inte arbetarens fiende utan en allierad, säger Clément Pierlot. När jobbet är för tungt och människan inte tillför något mervärde måste man hitta en lösning. Gyropaletten för remuage är ett sådant exempel. När en producent säger att det är bättre att göra remuage för hand, är det dumheter. En duktig remueur på Pommery klarade att skaka till och vrida upp 50 000 flaskor om dagen. Kan du tänka dig att göra den handrörelsen 50 000 gånger om dagen hela vintern? Det är slaveri!

Just människan och medarbetarnas villkor är en viktig del av hållbarhetsarbetet. Champagnehuset Charles Heidsieck valde, förutom Comité Champagnes hållbarhetscertifiering, att också certifiera sig hos Certified B Corporation. Det är en omfattande hållbarhetscertifiering som sätter mål för klimatpåverkan, lokala underleverantörer samt inkludering och utbildning av de anställda.

– Hur man behandlar människor är också en stor del av ”B Corp”, det är därför vi valde den. Social inkludering handlar om hela företaget. Vi har en uppförandekod – vi måste behandla alla lika, säger Maxime Watelet, försäljningschef på Charles Heidsieck.

Det är inte minst viktigt i en vinregion där druvorna skördas för hand och man varje år behöver över 100 000 säsongsarbetare i vingården.

Regionen är på intet sätt förskonad från skandaler som handlar om att vingårdsarbetare utnyttjas. I juni 2025 åtalades till exempel tre personer för att ha exploaterat drygt 50 säsongsarbetare från Västafrika under 2023.

Just arbetsförhållanden och socialt ansvar är en av de utmaningar som Comité Champagne identifierat som särskilt viktiga och man har tagit fram ett digitalt verktyg, Vitiargos, med information för både arbetare och arbetsgivare.

– Vårt krav på likabehandling gäller förstås även de tillfälliga lantarbetarna i vingården, säger Maxime Watelet. Vi respekterar arbetsrättsliga lagar strikt, för vi vill ju att människor ska vilja återvända till oss nästa år och nästa igen.

För de mindre producenterna kan det vara svårt att driva hållbarhetsarbetet på samma breda front. Varje odlare och producent tar sina steg framåt i hållbarhetsarbetet efter sina unika förutsättningar. Champagne Lamiable i Tours-sur-Marne har en årsproduktion på 60 000 flaskor och räknas därmed som en relativt liten producent. Där har det hittills främst handlat om att bli ekologiskt certifierad.

– Jag fortsatte först bara att jobba som pappa, så som jag lärt mig av honom, berättar vinmakaren Ophélie Lapie Lamiable. Jag pratade en del med andra som odlade ekologiskt och jämförde deras situation med min, men jag såg bara problemen – och jag sålde ju alla mina viner ändå, utan certifiering.

Trots det påbörjade hon omställningen till ekologisk odling 2021. Från och med årgång 2024 är hennes vingårdar ekologiskt certifierade.

– En dag sade jag till mig själv: ”Jag gör det inte för mina kunder, utan för mina barn och alla som jobbar i vingården.”

Liksom de stora husens omfattande hållbarhetsprogram har Lamiables omställning potential att ge ringar på vattnet i Champagne – och i resten av vinvärlden. Ju fler som tar raka kliv mot en mer hållbar framtid, desto större är sannolikheten att andra producenter följer i samma fotspår.

Illustration: Henrietta Nyvang