Möt producenten: Château d'Arlay

Pierre-Armand de Laguiche tillhör 31:a generationens vinproducenter på slottet och har därmed en gedigen tradition att förvalta. Men han är också nytänkare som provar och utmanar gängse vinodlingsmetoder.

Pinot noir är slottets mest odlade druva med 35-40 procent. I vinmakningen är ekfatslagring en självklarhet. 1–1,5 år på riktigt gamla ekfat och sedan ytterligare ett par år på ståltank innan vinet är redo att buteljeras och säljas.

– Ett bra vin ska ha en lång eftersmak. Med ekfatslagringen minskar fruktigheten, men vinet får i stället en komplexitet, lång eftersmak och lagringsduglighet, säger Pierre-Armand de Laguiche som är på besök i Sverige, bland annat för att genomföra provningar hos Munskänkarna, när jag träffar honom.

Château d'Arlay gör många olika sorters vin, och är ensamma i Jura om det unika Corail, där de blandar alla fem tillåtna druvsorter innan jäsning.

De odlar samtliga fem tillåtna druvsorter, även om Pierre-Armand de Laguiche suckar över den lokala druvan poulsard:

– Den är väldigt svårodlad, drar lätt på sig en rad sjukdomar och när man handskördar faller hälften av druvorna av på marken. Men vi behöver den i Corail-vinet och vi måste också ha med poulsard för att kunna göra ett riktigt bra vin de paille.

Pierre-Armand de Laguiche var tidigt klar över att han ville ta över den dag pappan skulle dra sig tillbaka. Hans tre syskon var inte intresserade. Han jobbade som inköpare på olika företag fram till 2020 då han tog över ansvaret för vingården.

Château d'Arlay är från och med årgång 2024 ekologiskt certifierat, även om man i praktiken jobbat så de senaste 15 åren.

– Men pappa brydde sig inte om själva certifieringen.

Jura har haft ett antal tuffa år med stora delar av skörden som gått förlorad. I fjol försvann hela 75 procent av produktionen. 2021 var ännu värre, då kunde de inte producera något vin alls.

– Vi är en så pass stor vinproducent att vi har vin i lager att sälja. Men om 2025 också skulle bli ett dåligt år, då behöver vi börja fundera på att diversifiera verksamheten.

Han sneglar i så fall bland annat på öltillverkning som ett möjligt komplement till vinproduktion.

Pierre-Armand de Laguiche tittar också på nya odlingsmetoder och nya druvor. Han provar i liten skala att odla i ett slags V-format ”vigne en lyre”, som gör att druvorna kommer högre upp från marken och lövverket blir luftigare.

– Det blir mindre sjukdomar och är lättare att jobba med. Vi ser i våra gamla arkiv att den här metoden användes på 1700-talet. Men det är inte allmänt tillåten odlingsmetod, så därför får vi än så länge bara testa det i liten skala.

Pierre-Armand tänker dock arbeta för att detta ska bli tillåtet i större skala. Han vill också prova – i liten skala – att odla hybriddruvor (piwi-druvor) som är mer motståndskraftiga mot sjukdomar.

– Ibland är vi så traditionsrika så att vi har svårt att gå framåt i Jura. Vi ska inte överge traditionen, men jag vill också tillföra något nytt.

Sin mesta arbetstid lägger han i vingården:

– Har du bra druvor kan du göra ett bra vin. Så den mesta kraften lägger vi i vingården.

Så varför drömde han redan som 20-åring om att bli vinmakare och ta över det anrika slottet?

– Det är så omväxlande med både jordbrukande, möten med många människor i olika länder, det är förhandlingar, kemi och resor. Och du ser så påtagligt resultatet av ditt eget arbete. När du lanserar ett nytt vin är det som din alldeles egen baby, i glaset kan du känna druvorna.

Foto: Château d'Arlay