Möt producenten: Villa Wolf

Uppväxt med riesling och efter att ha tagit över familjens egendom Dr Loosen i Mosel, började Ernst Loosen att snegla mot Pfalz. Han ville göra vin på pinotdruvorna, framför allt pinot noir.

– Jag älskar riesling. Men jag är också mycket förtjust i pinotvarianterna, inte minst pinot noir. Och skulle jag börja producera pinot skulle det förstås vara i ett område med lång tradition att göra detta.

1996 kom möjligheten att ta över den då ganska nedgångna vingården Villa Wolf i Pfalz. Ernst Loosen såg potentialen med fina vingårdslägen, han lät ersätta en del riesling med pinot noir, och han började köpa pinotdruvor från andra producenter.

I dag producerar Villa Wolf huvudsakligen riesling (cirka 40 procent) samt pinot noir, pinot blanc, pinot gris och pinot noir rosé. Egendomen har flera lägen som betecknas single vineyards där riesling odlas. I ett av dessa lägen, Wachenheimer Belz, lät Ernst Loosen för tio år sedan riva upp en del av rieslingrankorna och i stället plantera pinot noir.

– Där har vi kalksten, den perfekta marken för pinot noir.

Nu producerar Villa Wolf tre nivåer av pinot noir, eller spätburgunder som druvan heter på tyska: spätburgunder från Wachenheimer Belz, spätburgunder alte reben (30-40-åriga stockar) och spätburgunder Villa Wolf.

Ernst Loosen är på kort besök i Stockholm för att berätta om kommande lanseringar från Villa Wolf och Dr Loosen. Ett av vinerna från Villa Wolf är en pinot noir rosé, som släpps i tillfälliga sortimentet den 3 maj. Ett lätt, mycket ljust rosévin gjort på enbart pinot noir.

I Mosel har Dr Loosen sedan länge producerat riesling med stor lagringspotential. Nyckeln, enligt Ernst Loosen, är att låta druvorna ha riktigt lång jästkontakt. Nu gör han på motsvarande sätt med druvor från de bästa lägena i Pfalz. Så druvorna från Villa Wolfs grand cru-läge Pechstein får ligga två år på jästen – utan omrörning – innan vinet tappas på flaska.

– Lång jästkontakt håller vinet fräscht och elegant. Vinerna kan åldras mycket längre och bättre. De kanske inte är lika attraktiva som unga, för de är lite slutna, men när du smakar dem efter tio, tolv år är de superfräscha. Jag vet att de flesta vill ha viner som dricks direkt. Men min personliga övertygelse är att viner ska vara lagringsdugliga.

Han talar förstås av egen erfarenhet. Han har en vinkällare med 50 000 flaskor (varav 10 000 pinot noir) av olika årgångar. Och han njuter när han kan servera sina gäster ett vin från 1928, producerat av hans farfar.

– Min vinkällare ska så småningom tas över av nästa generation. Då kan även de bjuda gäster på gamla, fina, mogna viner.

Ernst Loosen har i dag samarbeten och ägande i bland annat Oregon och Washington State i USA, Australien och sedan tre år även Bourgogne.

– Men sedan får det vara nog, nu blir det inga fler nya projekt.

Han berättar att han sedan tio år också producerar pinot noir i det rieslingdominerade Mosel. Men det är av en slump och i mycket liten skala.

– Jag köpte en grand cru-vingård i tron att det var riesling. Men mot slutet av sommaren frågade min vinmakare om jag verkligen visste vad jag köpt. För det visade sig vara pinot noir.

Till att börja med gjordes pinot noir rosé av de druvorna. Men sedan ett par år provar han att också göra ett par fat med pinot noir av mycket noggrant utvalda druvor. Det tar 20 personer en dag att från klasarna varsamt klippa loss varje enskild druva med lite kvar av skaftet, för att fylla ett fat.

– Det här är extrem vinmakning, säger Ernst Loosen och visar förtjust bilder på detta.

Foto: Leigh-Ann Beverley och Holger Merkel