Norra Rhône

Norra Rhônes appellationer utgör de östligaste utposterna av Centralmassivet. Vinodlingarna ligger på Rhônes västra sida i sluttningar vända mot floden. Undantaget som bekräftar regeln är Hermitage och Crozes-Hermitage men där har floden lyckats lämna kvar Hermitage-kullen med samma granit som på västra sidan.

Vinområdet startar i norr, tre mil söder om Lyon, vid staden Vienne, känd för sin jazzfestival och romerska fornlämningar, och fortsätter ner till Valence som har AOC Cornas på andra sidan floden. Det är inga stora vinområden. Cornas är på 160 hektar, Hermitage på drygt 130 hektar och Côte-Rôtie på 350 hektar. Jämför till exempel med Bordeaux-slottet Lafite på 120 hektar.

Saint Joseph, som ligger precis norr om Cornas och på andra sidan floden sett från Hermitage, är tiofalt större och spänner över 1 400 hektar. Störst av alla områden i norra Rhône är dock Crozes-Hermitage med sina 1 650 hektar. Syrah är den enda röda druvan som är tillåten i samtliga dessa områden. Enkelt så! Vita viner görs på marsanne och roussanne i Saint-Péray men också i Hermitage, Crozes-Hermitage och Saint Joseph. Längst upp i norr får Côte-Rôtie använda upp till 20 procent viognier i sitt röda vin och Condrieu gör endast vitt på viognier. Medan ett varmare klimat plågar Châteauneuf-du-Pape så stör det inte Norra Rhône på samma sätt. Båda de största områdena Crozes-Hermitage och Saint-Joseph har ibland svårt att mogna så här är värmen snarare positiv. 

Runt de fantastiska vingårdarna i Côte-Rôtie har ökad värme också gjort att det finns många utmärkta vingårdar klassade som Côte-du-Rhône eller till och med Vin de France som nu ger utmärkta och prisvärda viner. Apropå Côtes-du-Rhône så borde appellationen göras om och delas upp på en nordlig och en sydlig del. Vinerna har väldigt lite gemensamt. I stort sett bara floden Rhône. Det är olika klimat, olika druvor och olika terroirer. En del av giganterna i norr som Guigal och Chapoutier utnyttjar både sin skickliga vinproduktion och sin goda renommé med att sälja enorma mängder Côtes-du-Rhône gjorda, framför allt, på druvor från södra Rhône. För all del väldigt välgjorda och ofta prisvärda men som sagt från en i allt väsentligt annorlunda vinregion.

Udda år kör Rhône en vinmässa för branschfolk och jämna år är det Bourgognes tur. 2025 var det således Rhône vilket innebar en veckolång vinmässa som turnerade runt mellan de mest kända vinbyarna. Vi gjorde ett nedslag i Ampuis där Côte-Rôtie-producenterna samlades. Côte-Rôtie har 73 namngivna officiella vingårdslägen, så kallade lieux-dits. Då kan man, som vi valde att göra, prova fem olika Côte-Rôtier från läget La Landonne: Delas, Guigal, Gerin, Domaine Jamet och Rostaing. Det finns ytterligare en etikett, från Xavier Gérard, men han gör endast små mängder och hade inte med denna. Vilken var bäst? Det är en smaksak förstås, men jag lutar åt Domaine Jamet och Guigal. 

Här följer en lista på några odlare vi provade på mässan som jag speciellt vill omnämna:
Bröderna Jamet delade på sig 2013 och nu fanns både Jean-Luc Jamet och Jean-Paul (Domaine Jamet) på plats med sina respektive domäner. De presenterade mycket välgjorda viner, både syrah, klassad som Vin du France och Côtes-du-Rhône, samt olika Côte-Rôtie lägen. 

Yves Cuilleron visade två fullmatade Cornaser i årgång 2023 med mycket frukt och fyllighet. Bäst var hans Cornas Les Côtes 2023 i rund och solvarm stil. Yves Côte-Rôtier var inte alls på samma nivå. Domaine Gerin däremot hade flera utmärkta Côte-Rôtier från olika namngivna lägen. Bäst var Les Grandes Places 2022, i stor rökig och björnbärssaftig stil, där en tredjedel av druvorna kommer från 100-åriga stockar.

Domaine Gangloff erbjöd en St Joseph 2023 som var strålande bra med ett stänk stallighet. Deras Côte-Rôtier var ytterligare ett snäpp bättre och min favorit var Côte-Rôtie La Barbarine, från Côte-Blonde sidan, som hade en blommig doft av viol, en slank kropp men tät mittpalett samt en lång och elegant eftersmak.

Domaine Bonnefond visade upp fyra olika Côte-Rôtie etiketter där två var från gamla stockar på 80 och 100 år, jag tyckte dock bäst om de lite yngre stockarna från läget Côte-Rozier i både 2022 och 2023 som var lite rundare och mer tillgänglig. Domaine Bonserine, med 11 hektar Côte-Rôtie lät oss prova tre namngivna lägen av dessa i årgång 2023, alla mycket välgjorda. 

Sammantaget var kvaliteten utmärkt och framtiden ser ljus ut för dessa hantverksviner. Från att ha växt med ett antal hektar varje år är Côte-Rôtie nu så gott som fullplanterad. Här möts mineralrik granit, dramatiska sluttningar och ett klimat som fortfarande håller syrah i perfekt balans mellan kraft och elegans.

Foto: Rickard Albin