Norra Rhônedalens doldis Cornas

Vinet från Cornas var känt redan innan den franska revolutionen. Kardinalen Richelieu sägs ha varit en stor beundrare och det lär ha serverats vid hovet hos Louis XV. Cornas fick sin appellation 1938, men har aldrig riktigt nått upp till samma vinjournalistiska status som Hermitage och Côte-Roti vilka har liknande förutsättningar och fokuserar på syrah. Förmodligen har marknadskrafter och parkerpoäng inte lyckats på samma sätt i Cornas, men det har också sina fördelar då dessa högkvalitativa viner fortfarande är fullt rimligt prissatta.

Bränd jord

Cornas är ursprungligen keltiska och betyder bränd jord vilket beskriver de särskilda förutsättningar som råder på platsen rätt väl. Soldränkt jord i syrahdruvans egen amfiteater på Ardèchesidan om Rhônefloden. Ständigt insvept i mistralvinden. Det är en av de minsta appellationerna i Rhône, cirka 150 hektar vingårdsmark i en skyddad halvcirkel med branta sluttningar uppemot 400 meter över havet. Vingeografiskt ligger Cornas emellan den södra delen av Saint-Joseph och det relativt anonyma vitvinsdistriktet Saint-Péray. Detta är ett mervärde i upplevelser på plats, att prova dessa tre områdens viner tillsammans ger perspektiv.

Cornas är som en mosaik av olika vingårdslägen, lieux-dits. Det är främsta de ost-sydostligt vända lägena som är planterade med vinstockar medan de nordligt riktade består av skyddande skog vilket ger mångfald och variation. Precis rakt ovanför centrum i byn Cornas ligger det berömda läget Reynard och lite till nordost Chaillot med La Côte och Champelrose på de lägre nivåerna. Inom Reynard ligger legendariska vingården La Geynale med 100-åriga stockar. Högst upp ligger Les Eygas och Les Arlettes. Söderut, innan byn, ligger Combe, Patou och Les Côtes för att nämna några av de specifika platserna.

Branta lägen

Jordmånen domineras av den karaktäristiska vittrade graniten, en relativt porös grovt grusig jordmån som i vissa lägre lägen blandas med kalksten eller lera. Cornas branta vingårdar är flera gånger mer arbetskrävande än en flackare belägen, arbetet går långsammare, är delvis riskfyllt och därmed kostsamt. Några använder specialtränade hästar eller särskilda vinschanordningar för att underlätta. Vinstockarnas uppbindning kallas échalas där grenarna binds samman mot en central stör, en vanlig metod i branta vingårdar eller där det är blåsigt. Det är rejält hårt arbete att ”walk the vineyards” flera gånger under säsongen, så här på våren för att rensa lövverk och ta bort oönskade skott.

Klimatet är starkt påverkat av platsens premisser men också påtagligt på gränsen mellan södra och norra Rhône, en mix av kontinentalt inlands- och medelhavsklimat. Exempelvis finns mycket av medelhavsfaunan i trakten. Våren 2022 är mycket torr och varm och mellan raderna av vinstockar är gräs och blommor redan brunt torra. Torr varm vind från söder pressar på och de vinmakare jag möter väntar innerligt på regn.

 

Tre producenter att hålla ögonen på

Modernisten: Domaine Jean-Luc Colombo

Laure Colombo stuvar snabbt in bilbarnstolen i bakluckan och kör oss på den smala dammiga vägen upp genom vingårdarna med de branta sluttningarna på båda sidor. Hon berättar pekande om sin mamma Annes betydelse för hållbarhets- och mångfaldsarbetet i Cornas appellation. Sedan tidigt 80-tal har Anne Colombo planterat träd i anslutning till vingårdarna och skapat förutsättningar för fåglars, bins och insekters tillvaro. En miljömedveten syn på odling som var ny då men självklar idag. Laure, som i princip helt tagit över ansvaret för produktionen i företaget, tar förhållningssättet till nästa generations medvetenhet. Hon uttrycker tacksamhet över att föräldrarna bäddat för det ekologiska tänkandet med välmående jordar och numera certifierade vingårdar.

Stående vid den övre kanten av Chaillot visar Laure med en vid handrörelse det ikoniska branta vingårdsläget som ger Les Ruchets med 80–100-åriga stockar över en hektar granitdominerad jord.

– Detta är den första lieu-dit som mina föräldrar förvärvade när de kom hit och som vi gör vårt prestigevin från. Les Ruchets betyder bikupor och syftar på träden och växligheten här, samspelet med vingården, berättar Laure.

Jean-Luc och Anne Colombo är bördiga från Marseille, var tidigt gastronomiskt intresserade och kom till området 1986. De arbetade som konsulter för flera av de stora vinproducenterna. Colombos bidrog i stor utsträckning till att utveckla de traditionella och i vissa fall ålderdomliga framställningsmetoderna som var rådande i Cornas. På frågan om vad ”revolutionen” som paret Colombo är omskrivna för bestod i, svarar Anne med eftertryck att det handlade mer om att modernisera teknik, om renlighetens betydelse i vinframställning, än någon särskild revolutionerande aktion. Många av Cornas producenter sålde då sina druvor till kooperativ i trakten, men med ökad kvalitet började flera buteljera sitt eget vin.

Domaine Jean-Luc Colombo är idag en av de större producenterna i Rhônedalen med ett tiotal négociantprodukter i sin katalog som säljs utan Domaine-beteckningen. De äger totalt 17 hektar fördelat på tre egendomar som innehar domänstatus. Förutom de tolv hektaren i Cornas har de sedan 1990 Domaine du mois de mai i Saint Pérey med 80-åriga roussanne- och marsannestockar. I Provence nära Marseille och Côte Bleue har de sedan 2009 Domaine de Champ Fleuri där de nyplanterat clairette i samspel med olivträd och cypresser – en hommage till Jean-Lucs hemtrakter. Medan Jean-Luc är den utåtriktade frontfiguren för företaget har Anne Colombo genom åren arbetat för Cornas appellation och de lokala samarbetena. Som president för AOC Cornas i sju år, nu co-president, har Anne varit en del av kvalitetsarbetet och utvecklingen av Cornas viner.

Laure Colombo är född och uppvuxen i Cornas. Vingårdarna är hennes barndoms lekplatser och en del av arvet men också passionen som präglat familjens förhållningssätt i det vita huset idylliskt beläget allra högst upp i Les Eygas. Två glatt skällande hundar känner igen Laures bil när vi närmar oss gården där även två åsnor och två hästar huserar. Precis nedanför och i närheten av boningshuset ligger olika vingårdslotter som ger deras cuvée Les Terre Brûlées med en variation av 20–50-åriga stockar. Hon stannar bilen och pekar mot det brunbrända gräset mellan vinstocksraderna.

– Förra året vid den här tiden var gräset grönt och meterhögt, utbrister hon och letar upp en bild i mobilen som belyser skillnaden. Det är verkligen en torr vår.

Laure som nu är i trettioårsåldern, studerade handel innan hon gav sig ut i världen med arbete bland annat i USA. Hon återvände till Frankrike och tog sin bachelor i oenologi i Bordeaux och en master i ämnet i Montpellier samt praktiserade ett år vid Chateau Haut-Brion. 2010 gick hon in i familjeföretaget i Cornas och är idag huvudansvarig för hela produktionen. Sedan 2014 driver hon tillsammans med sin partner Dimitri även en egendom på fyra hektar i Saint Péray, Domaine de Lorient.

– Det är viktigt för mig, säger hon med en kort paus i det annars flödande samtalet, att få skapa något helt eget från grunden, det kan jag göra där vid Lorient.

Colombos viner har en modern framtoning som Laures föräldrar la grunden till i en elegant, komplex och fruktdriven stil, något som Laure tar vidare i egen tappning och snitt. Det innebär generellt en mer försiktig användning av druvklasens stjälkar och två års lagring på franska barriquer. De gör fyra etiketter från Cornas: tre är vingårdsviner i Les Ruchets, La Louvée och Le Vallon de l´Aigle samt cuvéen Les Terres Brûlées. Le Vallon de l'Aigle är ett exklusivt vin från en lite lott i nordliga Les Arlettes som enbart görs exemplariska år i tusentalet eftertraktade flaskor.

Les Terres Brûlées 2019 är en blend från olika högt belägna lägen i Les Eygas med olika ålder på stockarna. Vinet har en tät, yppig doft av viol och plommon, ingen ny ek och ungefär 15 procent stjälkar ger ett mjukare vin, fräscht och friskt i en stil som Laure förespråkar.

La Louvée 2019 kommer från en lägre belägen vingård i La Côte, 70 åriga stockar ger ett komplext vin med avrundade tanniner och redan fina mognadstoner, härlig längd och tydlig mineralitet. En favorit.

Les Ruchets 2019 från vingårdsläget Chaillot är redan är ett storslaget vin med intensiv doft, ungdomlig kärvhet och frisk fruktighet. Fylligt, pepprigt och komplext som gjort för lagring.

Traditionalisten: Domaine Verset A & E

Försenade av intensiv helgtrafik svänger vi in på den lilla gårdsplanen framför det kombinerade vineriet och boningshuset hos familjen Verset. Det ligger idylliskt och lummigt på höger sida om järnvägsspåret centralt i byn Cornas. Småskaligheten blir synlig redan där då det hela ryms inom ramen för en större villa. Emmanuelle öppnar ett fönster och viftar mot en sidodörr och möter oss där med sin femmånaders son i famnen och fyraåriga dotter i hälarna. Dottern ska underhålla sin bror lite grand medan mamma ska ta emot sina gäster men tålamodet tryter snart och de båda barnen följer vant med genom källare och runt fat.

Alain Verset är Emmanuelles pappa och det märks tydligt att arvet och historien betyder mycket för Emmanuelle som är den sjätte grenstationen som tagit över en av de mest anrika firmorna i Cornas. Betydelsefull och legendarisk föregångare för hela appellationen Cornas är Noël Verset, Alains farbror som tillsammans med bland annat Robert Michel la grunden för kommande generationer som Alain Voge, Auguste Clape, Vincent Paris och fixstjärnor som Thierry Allemand. Även Alains far Louis Verset är en ansedd och aktad vinmakare och just ordet tradition väger särskilt tungt i Emmanuelles berättelse. Hon visar gamla bilder på sin namne Emmanuel Verset, hennes farfars far ståendes framför deras vingård La Geynale. Mycken stolthet i rösten där.

I det pyttelilla provningsrummet plockar Emmanuelle ner en karta från väggen och visar med exakthet de två hektar vingårdslägen familjen förfogar över i Le Cros inom La Côte, i Mazards, Champelrose och kultvingården Geynale inom Reynard. De branta lägena kräver underhåll för att undvika erosion och Emmanuelles fästman Nicolas arbetar med att bygga "pierre sech", en lägre stenmur utan betong som ger de terrasser vinstockarna växer på. Väl ute i vingårdarna drar hon barnvagnen längs den dammiga vägen och en god bit uppför Geynales brant. Sonen sover nu. Vi stretar vidare upp mot stenhuset mitt i vingården och Emmanuelle stannar upp och visar på de knotiga snart hundraåriga vinstockarna vad som gör skillnad i kvalitet. Tuff beskärning, endast tre grenar ges möjlighet växa sig starka och hon putsar vant bort tjyvskott medan hon går. Blomningen är precis över och små bebisdruvor syns i de få syrahklasar som lämnas kvar.

Emmanuelle gjorde sin första årgång 2016. Hon bär den traditionella stilen för Cornas viner med sig i sitt sätt att göra vin. Det innebär vinifiering med hela klasar och stjälkar i öppna cementtankar, absolut inte ståltank, säger hon med eftertryck. Musten vilar på sin fällning och lagringen sker på gamla franska barriquer. Emmanuelle har en gedigen vinutbildning med sig, har praktiserat hos grannen Paris och tidvis dubbeljobbat hos Caroline Frey vid Paul Jaboulet. På frågan vad hon gör annorlunda från sin far Alain så menar hon att just kunskapen om modern teknik i framställningen skiljer mest, exempelvis temperaturkontrollerad jäsning, annars mest likheter i stil.

­– Jag arbetar mer med årgångens förutsättningar och anpassar vinifieringen efter det, något som min pappa inte gjorde på samma sätt, jag är mån om att behålla den traditionella kraftfulla stilen men med egen touch. Pappas Cornas är mer maskulin än min.

De två hektaren i Cornas ger två etiketter. En klassisk Cornas och prestigecuvéen Signature. Provar årgång 2020 av den klassiska Cornas som vilat 16 månader på gamla fat och slås av de ändå runda tanninerna men också den fundamentala fylligheten, kryddigheten och komplexiteten som ligger kvar i gommen en evighet.

– 2020 var ett så bra år här menar Emmanuelle, så lätt årgång att jobba med, lagom varmt och relativt oproblematiskt i vingården.

2019 av Signature har en ljuvlig violdoft med djup mörk fruktighet och ännu uppstramad elegant struktur i den charkbetonade och mulliga smaken. Denna årgång på druvor enbart från Geynale. Ett vin som vilat 22 månader på gamla fat och som förmodligen kommer leva och utvecklas under decennier framöver. Detta är vin som kräver mat och Emmanuelle föreslår en cote de boeuf, troligen en perfekt kombo. Förutom dessa viner gör hon en ny etikett i ett lättare syrahvin från druvor runtom gården, alltså utanför appellationen. Även två vita viner ingår i utbudet: ett friskt från ägor i Saint-Péray på enbart fatlagrad Marsanne samt ett superelegant och fylligt vin på viognier framställt som en Condrieu, ett vin Emmanuelle är mycket stolt över.

Hybriden: Domaine Eric et Joël Durand

Eric Durand möter upp i sin provningslokal vid vineriet i idylliska lite sömniga byn Châteaubourg, precis över gränsen till Saint-Joseph. Han kommer lite med andan i halsen och håret på ända några minuter för sent. Hans röst är mycket hjärtlig.

– Vi jobbar i vingårdarna, så jag har tyvärr ingen bil tillgänglig, kan vi åka med din bil, undrar han? Jag måste få visa var det hela börjar, i vingården görs vinet, visst vill du se det, och jag berättar mycket bättre om jag är där.

Vi far i väg i ett moln av damm.

Precis rakt ovanför byn Châteaubourg med den pampiga borgen som syns på långt håll, ligger större delen av de åtta hektar vingård bröderna Durand förfogar över i Saint-Joseph. Stående på höjden är mistralen påtaglig och vi hukar en aning. Inramningen är magnifik i det klara vädret. Eric börjar sin inspirerande berättelse med yviga gester och som ska pågå i över fyra timmar. Han är en sådan outsinlig och generös källa till kunskap om hur förutsättningarna skapats på den plats vi står. Hur istiden skapat variationer i jordmåner, alperna rakt framför oss centralmassivet i ryggen, hur floden Rhône mejslat ut landskapet och branter som visar sig så lyckade för vinodling. Drôme på ena sidan och Ardèche där vi är. Hur floden gjorde en krök vid Hermitagekullen där borta, som då hamnade på ”andra sidan”, men, som Eric menar, ändå tillhör denna sida rent geologiskt. Jorden vi står i är stenig, gallets och betydligt mer rik på kalksten än i Cornas. Förutom vinet Lautaret gör de etiketten Les Coteaux härifrån Saint-Joseph. 

Vitt vin från norra Rhône är på uppgång anser Eric under vår emellanåt guppiga bilfärd. Ett av det bästa vita rhôneviner jag provade under vistelsen var Durands Saint-Joseph från en en hektar stor lott med i huvudsak marsanne kallad Châtaigne. Eric pratar även varmt om det vita vinets utveckling i Saint-Péray. Vingårdsareal där såldes för en tid sedan till bostadsmark, en möjlighet som nu reglerats bort och vinområdet växer igen. Han vurmar för druvorna rousanne och framför allt marsanne som ger strålande friska lite oljiga viner med citruston. När vi traskar i deras unga vingårdar i Saint-Péray blommar vinrankorna och Eric bjuder in till att dofta, och faktiskt, en svag sötaktig blomdoft kan förnimmas. Eric som outtröttligt berättar och delger blir en stund emotionell:

– När jag jobbar i vingårdarna, when I walk the vineyards, flera gånger under en säsong brukar jag prata med vinrankorna, och det är som om de svarar, att vi kommunicerar.

Bröderna Joël och Eric Durand tar över företaget efter sin far 1991 och från 1996 har de full koll på de totalt 20 hektaren i Saint-Péray, Cornas, Saint-Joseph och Collines Rhôdaniennes. Deras far sålde sitt vin till andra företag medan bröderna producerar allt själva. De har succesivt investerat och nyplanerat och Eric betraktar deras vingårdar som ännu relativt unga, de äldsta uppåt 30 år. I Cornas är Durands vingårdsareal nio hektar inom i huvudsak Chaillot och Reynard. Lätt andfådda efter ytterligare en promenad uppför, vänder vi blicken ut över den hästskoformade sluttningen med vinrankor och blandskog, byn Cornas i fonden.

– Brorsan och jag har planterat och restaurerat i princip hela denna vingård som ger våra tre etiketter från Cornas. Prémices görs av druvor som växer längst ner där det är flackare, Empreintes från druvorna i mittenläge och Confidence av druvor högst upp. Vi viniferar varje lott för sig som sedan blandas i cuvéer. 

Eric sätter foten mot en av de låga stenmurarna, böljar sig ner och greppar ett stort sjok av den så karaktäristiska vittrade granitjorden. Till synes en större sten, men när han slår den lätt mot låret fallen den i bitar. När vi pressar bitarna i handflatan smulas den sönder till grovt grus. Eric gör en svepande gest med handen.

– Precis detta är grunden till Cornasvinets karaktär med mineralitet, granitstengrunden är tillräckligt porös för vinrankans rötter att tränga sig igenom och också bibehålla fukt. Graniten tillsammans med solexponeringen i branter är våra viktigaste kvalitetsfaktorer, menar han.

Vi provar Durands Prémices 2020 som är elegant, fräscht kryddigt med sammetslena tanniner efter ett år på fat, ett vin som fint belyser den stil på vin som Eric föredrar.

– Jag vill göra viner som är drickbara relativt tidigt med fräschör, elegans och balans utan att tappa den förväntade ”tyngden” i ett klassiskt Cornasvin. Det gör jag genom en noggrann avvägning av hur mycket stjälkar jag använder i extraktionen samt generellt tolv månaders lagring på franska barriquer varav 20 procent är nya.

Eric menar att det inte längre är tal om old school kontra nytänkare gällande stil, utan att modern teknik gör det möjligt att vara mer precis i sin vinframställning. Han ser Durands stil som en mix mellan tradition och modernt snitt vilket mycket väl avspeglas i deras viner.

Empreintes som betyder fingeravtryck, provas i flera årgångar. 2019 som var en svår årgång har en körsbärskärv framtoning med den typiskt köttiga syrahkaraktären och mjuka avrundade tanniner. 2018 har betydligt mer power i doften men en härlig nästan josig fräschör, den tydliga mineraliteten i balans med frukt och syra. 2016 är superelegant med snygg syra och dov frukt, väl integrerad ek och mineralitet. Empreintes finns i årgång 2019 på Systembolaget och är ytterst sympatisk prissatt i förhållande till kvalitet.

Confidence är Erics och Joëls prestigevin, från det högsta läget i vingården och i årgång 2017 fångar det sinnebilden av Cornasvinets storhet. Så elegant och förfinat men ändå så djupt och märgfullt, sammetslent och som Eric utrycker det på sin yviga franskengelska, very précisément. I årgång 2019 har ambitionsnivån höjts något med 30 procent nya ekfat och 20 procent stjälkar i en blend gjord för att lagras även om den är mycket angenäm att dricka redan nu, intensiv mörk frukt och hög koncentration ger framtidsförhoppningar. När Confidence 2017 hämtas från källaren dyker även Joël upp i provningsrummet, känns lite som en högtidsstund och de båda hummar förnöjt och utbyter blickar när vinet sköljer runt i våra munnar. Jag undrar hur rollerna i arbetet ser ut mellan de två bröderna, deras blickat möts igen med höjda ögonbryn.

­– Vi försöker nog komplettera varandra, säger Eric aningen diplomatiskt, jag jobbar mest i det praktiska medan Joël sköter mycket av det administrativa, han är ju exempelvis president för appellationen Saint-Joseph. Vi resonerar så klart tillsammans om utveckling och viner, det är viktigt, men det är jag som är vinmakaren, säger Eric med ett stort leende.

Foto: Birgitta och Per-Rune Magnusson