Syskonkärlek i Bourgogne
Saint-Aubin har kallats fattigmans-meursault, men knappast länge till. Vi gör ett nedslag i syskonappellationerna Meursault och Saint-Aubin för att undersöka sakernas tillstånd på plats.
Syskonappellationerna Meursault och Saint-Aubin har liknande kalkjordar från juraperioden, och sluttningarna öppnar upp för samma magiska kalklager. Medan marken är lerigare och ger fetare viner i Meursault är kalken lite yngre och bidrar till chablisliknande, mineraliska inslag i vinerna från Saint-Aubin.
Meursault ligger bara en kvarts bilfärd söder om Beaune – den medeltida stad som mer eller mindre räknas som huvudstad i Bourgogne. Vinerna från Meursault har tidigare varit relativt billiga. Regelbundet brukade något kommunvin därifrån utses till Frankrikes mest prisvärda vita. Under de senaste åren har dock priserna chockhöjts. En 1er Cru från Coche-Dury som 2007 gick för 450 kronor kostar i dag femtio gånger mer.
Anledningen är den generella kvalitetshöjningen, i kombination med såväl ökad efterfrågan som minskad produktion på grund av frost och hagel.
Urtypen för smörig bourgogne
Just denna appellation brukar associeras med urtypen för smörig bourgogne. I dag är detta epitet något av ett skällsord, eftersom det förknippas med prematur – för tidig – oxidation. Ursprunget till smörigheten tros komma från Comte Lafon, en tidig legend och en pionjär på organisk odling, som under en period ekade sina viner rejält – vilket också uppskattades av konsumenterna.
Men det finns också ett terroirdrag av smör. Som tydligast är den ofta i viner från de lägre delarna av Meursaultsluttningen. Denna karaktär accentueras dessutom med lagring. Många vinmakare producerar dock numera eleganta viner med hög syra. Som bäst är syran lite pillrig på tungan, men med kraftigt reduktiv vinmakning, alltså med minimal påverkan av syre, blir den striktare.
Meursault har ingen grand cru, men 1er Cru Perrières ovanför dito Charmes anses värdig. Kommunviner på samma nivå i sluttningen kan vara prisvärda, som till exempel Rémi Jobards storfatslagrade Narvaux, eller Les Tessons från Roulot.
Stjärnan i Saint-Aubin
Söder om Meursault ligger appellationerna Puligny-Montrachet och Chassagne-Montrachet. Väster om dessa löper en dal och det är här vi hittar Saint-Aubins vingårdar, varav de allra bästa gränsar till Chassagne och Puligny. Hit hör Les Murgers des Dents de Chien och En Remilly. Namnet på den förra betyder ungefär ”murar av hundens tänder” och syftar på de sylvassa kalkstensbitar som fyller vingården. Vinmakarstjärnan här heter Marc Colin och gör många överraskande fina saint-aubiner. Hans 2020 En Remilly är det bästa vi någonsin provat från appellationen i fråga.
Saint-Aubin har kallats fattigmansmeursault. Här det har varit lättast att göra fynd i kategorin vit Beaune tidigare. Ekiga exemplar har haft ett drag av meursault, men också av chablis.
Slutet för fyndstämpeln
Relativt sett har Saint-Aubin varit lite av en doldis med anledning av att markerna bara ett par generationer bort var skogsbeklädda. Men fyndstämpelns saga är snart all. Vingårdsarealen har ökat, och man buteljerar i dag vinerna med tydlig hänvisning till kommunen och dess vingårdslägen, vilket gjort varumärket Saint-Aubin mer synligt och inarbetat. Samtidigt bidrar vinmakare som Marc Colin till en kvalitetshöjning som driver upp både efterfrågan och pris.
I en butik i kommunen blir vi uppmanade att inte skriva om Saint-Aubin:
– Det måste ni lova, för då kommer jag inte att ha några viner att sälja nästa år, säger vinbutiksägaren.
Foto: Rickard Albin
Illustration: Maja Norrby
Namnet Meursault lär komma från latinets ”Muris saltant” som betyder ”Råttorna dansar”.
