Trendande druvsort

Sverige är femma i världen på att dricka stilla vin av chenin blanc. År 2023 stjälpte vi i oss motsvarande 7,5 miljoner flaskor – visserligen en hel del i boxform – och antalet lanseringar av såväl högkvalitativ stilla som bubblig chenin blanc är fortfarande stort bland Systembolagets tillfälliga släpp. Och det är inte bara hos oss det råder chenin blanc-feber. Sommelierer och vinnördar världen över har lärt sig att älska druvan, likaså är den många vinmakares favorit.

Jolandie Fouché, vinmakare och ägare till sydafrikanska Wolf & Woman, sammanfattar succén.

– Chenin blanc är otroligt mångsidig och kan tillverkas i olika stilar som passar riktigt bra till en mängd olika maträtter. I Sydafrika ser vi dessutom ett allt större intresse för naturvinsfilosofin och där är viner av chenin blanc vanliga.

 

Samtidigt är det många konsumenter som inte vet att de faktiskt dricker vin av just chenin blanc, något som kan förklaras med att druvsorten inte alltid presenteras på etiketten, särskilt inte i franska Loire där det mesta av landets chenin blanc växer. På sant franskt manér står i stället appellationer som Vouvray, Touraine, Anjou och Savennières där.

När jag frågar Tessa Laroche på Domaine aux Moines i lilla appellationen Roche aux Moines i Savennières om hon, med tanke på druvsortens popularitet, skulle vara intresserad av att börja skriva chenin blanc tydligare på etiketten förstår hon inte frågan.

– Appellationen är det viktiga, menar hon.

Chenin blanc är en av världens mest odlade vitvinsdruvor, trots att drygt åttio procent av alla planteringar återfinns i bara två länder: Sydafrika och Frankrike. I Frankrike har den ökat under det senaste decenniet, medan den i Sydafrika har minskat i areal. Men minskningen beror inte på lägre popularitet för vin av chenin blanc utan på att den har odlats en masse under snart hundra år, bland annat för att destilleras till sprit. Och sprit är inte lika populärt som det en gång var. Dessutom har chenin blanc i Sydafrika gått från att ge mängder av enkelt vitt vin – ofta under det lokala druvnamnet steen – till att ses som en kvalitetsdruvsort i behov av handfast vård.

Dagens sydafrikanska viner av chenin blanc är därmed högintressanta, präglade av både jordmån och vinmakning.

– När man ser på chenin blancs historia i Sydafrika planterades den i stor utsträckning enbart för brandyproduktion och bulkvin. Allt handlade om bevattning och hög avkastning. Det skedde en förändring i början av 2000-talet tack vare det arbete som odlarföreningen Chenin blanc Association gjorde, säger Jolandie Fouché.

Vad fick dig att inse chenin blancs storhet?

– Det var när jag började arbeta för vinodlaren och konsulten Rosa Kruger, grundaren av Old Vine Project. Vi dokumenterade alla gamla vinrankor i Sydafrika och insåg att majoriteten av dem var chenin blanc. Tillsammans smakade vi på alla viner vi kunde hitta som producerades från gamla vinstockar och det fanns en tydlig skillnad mellan dem och de som kom från yngre rankor. Så även i Swartland, där jag växte upp och där jag än i dag tillverkar mina viner.

 
De gamla vingårdarna som i många fall hade givit druvor till destillat visade sig alltså på sina håll kunna ge högkvalitativ frukt till vin i stället, något Jolandie Fouché och hennes generations vinmakarkompisar snart upptäckte.

Samtidigt skedde något annat i världen. Intresset för naturvin och liknande filosofier ökade explosionsartat en bit in på 2000-talet. I Loiredalen fanns Nicolas Joly, välkänd vinmakare och ambassadör för biodynamiskt vin. Tack vare honom och en handfull andra blev dalen en smältdegel för dem som ville testa nygamla metoder som gick emot den tekniska vinmakning som blivit stor under slutet av 1900-talet.

Via nystartade vinbarer och naturvinsmässor nådde den nya generationen vinmakare ut till den nya generationen vindrickare. De drack viner från Loiredalen som kunde vara allt från lågsvavlade i reduktiv stil, till skalurlakade ”orangeviner” och oxidativt tillverkade viner med ekfatslagring. Vinerna kunde smaka på helt olika sätt, den enda gemensamma nämnaren var chenin blanc. Naturvinsgenerationen drack helt plötsligt mycket mer vin av druvsorten än deras föräldrar hade gjort. Och de visste om att det var just chenin blanc som gav dem smakupplevelsen.

I Sydafrika insåg man det nyvaknade intresset relativt snabbt. Producenter som Testalonga och Terracura skapade orangevin och naturvin av chenin blanc från Swartland med lika coola namn som etiketter, och druvsorten blev till ett varumärke.

I dag är Loiredalen en av Frankrikes mest ekologiska vinregioner sett till antalet certifierade producenter, och chenin blanc har följt med på tåget och fått en ”naturlig” och ”ekologisk” aura runt sig, trots att så inte alltid är fallet. Vårfrost, skadeinsekter, mjöldagg och röta är chenin blancs största fiender och i Loire är frostnätter inte ovanliga i samband med rankans ganska tidiga knoppning, vilket Tessa Laroche, som arbetar enligt biodynamiska principer, bittert fått erfara.

– Chenin blanc är känslig och klimatförändringarna har lett till att vi numera sällan har riktiga vintrar här, vilket är problematiskt eftersom ohyran inte försvinner. Dessutom är det allt vanligare med tidig knoppning och sen frost, vilket kan innebära en stor fara. Och under skörden blir det enormt mycket sorteringsarbete om man inte vill bespruta druvorna.

Skörden i Loire sker traditionellt i tries, omgångar, där bara de mest mogna druvorna plockas vid varje vända bland rankorna. Tekniken ger fylliga viner, ibland med lite restsötma. Mottagligheten för ädelröta hjälper dessutom till att skapa fantastiska söta viner, som exempelvis de som vinhuset Moulin Touchais i Anjouappellationen Coteaux du Layon gjort världskända. Över huvud taget har det inte varit ovanligt att vita Loireviner av chenin blanc haft mer eller mindre söt smak. Så även hos Tessa Laroche på Domaine aux Moines.

– Men jag märkte att jag aldrig drack upp de söta vinerna jag gjorde, så nu gör jag nästan bara torra. Och det gäller inte bara mig utan flera andra av Loires producenter. Jag tror att det, att vi gör alltmer torra viner av chenin blanc, har bidragit till den senastetidens större intresse för druvan.

Tessa Laroche beskriver chenin blanc som mer fruktig än exempelvis chardonnay, en druvsort som den då och då jämförs med. Samtidigt visar chenin blanc tydligt upp vinmakning och terroir i vinet – något den har gemensamt med chardonnay.

– Och som vinmakare måste jag vara försiktig och noggrann eftersom chenin blanc är känslig för oxidation som kan ge en stickig ton av volatil syra.

När chenin blanc växer i bördig lerjord blir vinerna fylliga och smakrika om druvorna skördas sent, eller enkla och anonyma om de skördas tidigt. Det var de sistnämnda förutsättningarna som var vanliga för de enklaste sydafrikanska vinerna av druvan. I kalkrik, mager jord får druvorna i stället stram syra och mer mineralliknande aromer. En mix, som exempelvis Vouvrays kalkrika lera, ger både fyllighet och påtaglig syra. Liknande resultat når man i dag i delar av Swartland och Stellenbosch, fast i annan jordmån.

– Chenin blanc trivs och frodas i vårt klimat. Men nu har vi även kommit längre när det gäller att förstå var den ska odlas för att ge bäst vin, och var den ska planteras för framtiden, där den kan ge riktigt gamla stockar, säger Jolandie Fouché.

Hon arbetar, precis som hennes välkända grannar Eben Sadie, Adi Badenhorst, paret Mullineux och många fler, med chenin blanc från olika vingårdslägen i Swartland.

– De olika lägena ger olika viner. Dessutom har jag en vingård längst norrut på västkusten och skillnaden på vinet av de druvorna är enorm på grund av det svalkande havets inflytande. Det är fascinerande, chenin blanc är en av de mest transparenta druvsorterna, som verkligen bär sin hemadress.

Det är inte ovanligt att viner av chenin blanc lagras tillsammans med jästfällningen för att få mer påtaglig fyllighet och lite brödiga aromer. Dessutom fatlagras ofta de exklusivare vinerna för ytterligare smakrikedom och komplexitet.

Tessa Laroche berättar att hon gått från mindre storlek på fat till större, för en mer försiktig fatkaraktär. Malolaktisk jäsning och ett drygt år tillsammans med jästfällningen bidrar till den rika smaken som återfinns inte bara i hennes viner, utan i flera av hennes grannars.

Nicolas Joly till exempel använder fatjäsning med vildjäst till sina ofta sent skördade druvor från vingården Coulée de Serrant. Sju hektar stor är den ett monopole eftersom den är en egen appellation inom Savennières, helt ägd av Joly. Till skillnad från Laroches viner är Jolys mer ”vilda” och olika från år till år, mycket tack vare Jolys personliga filosofi.

 
I andra appellationer inom Loire varierar stilen beroende på såväl terroir som vinmakning. Vissa använder enbart stål- eller betongtankar, en del använder fat och några använder amforor. Chenin blanc-karaktären känns dock igen.

På frågan om inspirationskällor har Jolandie Fouché några favoriter – både från Sydafrika och Loire.

– Ett av de första vinerna som öppnade ögonen på mig gällande chenin blanc var Cartology från Chris och Suzaan Alheit. Det är visserligen inte enbart chenin blanc i vinet, men ungefär nittio procent, och det är riktigt gamla stockar från olika delar av Sydafrika. I Loire är jag ett fan av vinerna från Vouvray och njuter då och då av en god flaska från Domaine Huet eller Vincent Carême.

Så vad tror du, är det stora intresset för chenin blanc bara tillfälligt – en trend som innebär att det snart är någon ny druvsort eller vinstil som gäller?

– Definitivt inte. Det här är bara början, svarar Jolandie Fouché.

Och hon verkar säker på sin sak.

Foto: Anders Melldén, WOSA, InterLoire