Veritas: Bamsekomplexet
Kanske är det ansvarskänslan som blivit så allomfattande att perspektivet förskjutits och hamnat snett. Systembolagets hållbarhetsprojekt utgår från den lovvärda devisen att om man är en stor aktör måste man också vara extra ansvarfull, ja rent av så ansvarsfull att man knuffar hela branschen framför sig mot bättre vanor. Men frågan är hur det gynnar sortimentet och Systembolagets kunder.
Hållbarhetsarbetet började för 20 år sedan med ekologiska viner och följdes av etiska viner. Nu pratas det aldrig om eko eller etiskt, nej, nu handlar allt om förpackningar. Den traditionella glasflaskan är fienden och istället lyfts burkar, PET-flaskor, pappflaskor och tetra fram som klimatsmarta alternativ. Jättebra på många sätt, för förpackningen bidrar förstås till ett vins totala klimatpåverkan, men frågan är om inte Systembolagets starka fokus på förpackningar inneburit att den viktiga frågan om förpackningens innehåll liksom glömts bort.
Det senaste året har jag suckat ikapp med mina kollegor när vi vinskribenter provat nyheterna som släpps kvartalsvis i det fasta sortimentet. Det har dominerats av en uppsjö varianter på klimatsmarta förpackningar, alla med det gemensamt att innehållet ligger på skalan från medelmåttigt till mediokert.
Det är viner som inte tillför något nytt, utan rör sig i en kategori där det redan finns en rad liknande viner. Det är heller inte ovanligt att de är specialdesignade för den svenska marknaden och Systembolagets offertförfrågningar. De gör det ordinarie sortimentet mindre angeläget och diversifierat, och istället mer likt vilken random hylla i en supermarket på kontinenten som helst. Och det kan ju knappast vara meningen. För det är ju som om Systembolaget själv förser sina kritiker med ännu ett vapen. För om inte vårt monopol tar uppgiften att ge alla svenska vinkonsumenter ett välbalanserat, kvalitativt ursprung med bredd och djup på fullaste allvar kan man ju fundera på varför det ska finnas.
Missförstå mig inte, jag är inte en av dem som tror att allt blir tipptopp om vi skippar monopolet. Tvärtom har jag sett monopolet som en garant för ett demokratiskt vinutbud, som ger människor över hela landet en möjlighet att handla bra, intressanta viner av god kvalitet till vettiga priser. Men nu har jag börjat fundera på om de klimatsmarta förpackningarna blivit så rasande viktiga att själva vinet satts på undantag.
När jag frågat ansvariga på Systembolaget om synen på det ordinarie sortimentet och förpackningsfrågan har jag fått höra att vinernas kvalitet förstås står högst på agendan, men att frågan om förpackningar nog trots allt kan påverka vinernas kvalitet. Det är nämligen inte så många producenter som tappar sina viner på den typen av förpackningar, vilket innebär en hel del vinproducenter inte kan – eller vill – svara på offertförfrågningarna om man begär att vinet ska vara på PET eller burk.
Ja, det säger väl sig självt när man tänker på det, men ska vi nöja oss med det? Om man vill att människor ska göra goda vinval och ta hänsyn till miljön, så kanske man också ska jobba hårt för att vinerna ska vara riktigt bra. Det borde gå att ha de två tankarna i huvudet samtidigt.
Marie Oskarsson är vinskribent som bland annat medverkar regelbundet i Göteborgsposten och Törst. Hon är även barnboksförfattare.
"Jag funderar på om de klimatsmarta förpackningarna blivit så viktiga att själva vinet satts på undantag."