Veritas: Ett glas vinvetande?
Instagramkontot ”shittywinememes” tar sig ofta och gärna friheten att driva med stereotyper inom vinvärlden, inte minst oss sommelierer. Med bildtexter som ”I survived 30 minutes talking to a sommelier” eller ”if you now know what carbonic maceration is but didn’t ask, thank a sommelier” sätter de fingret på en öm punkt inom min del av serviceindustrin.
Det handlar om idén att vi gärna berättar så mycket om de viner vi serverar att vi till slut bara stör själva njutningsaspekten hos gästen.
Kanske glömmer vi nördar bort att vin för de allra flesta är en ganska enkel sak. Något som är mer beroende av den kontext där det avnjuts, snarare än de tekniska, terroirfokuserade och hantverksmässiga detaljer som vi så ofta refererar till som om de vore själva essensen av upplevelsen. Det verkar som att vi helt enkelt inte kan acceptera att svaret på frågan om vilken typ av vin en gäst brukar föredra är att det ”gärna ska vara gott”. För visst måste det väl finnas mer än så?
Det enda rimliga svaret på den frågan, har jag insett, är både ja och nej. Låt mig ge ett exempel. Jag har en god vän (vi kan kalla henne Karin) som hävdar att hon inte tycker om riesling. För en sommelier kan denna ståndpunkt främst liknas vid hädelse, eftersom vi så klart vet att riesling rent objektivt är en av världens absolut främsta druvsorter och att Karin givetvis bara måste fås till att förstå detta. Problemet med detta är att Karin har ett mycket bra smaksinne och trots olika typer av fulknep – som att blindprova henne på högt ansedda rieslingviner – har hon aldrig blivit omvänd. Den enkla anledningen är att hon helt enkelt inte tycker om den typiska smaken som druvan ger. Hon vill mycket hellre ha något som hon tycker är gott.
Ett visst mått av självrannsakan i vår yrkesroll känns alltså rätt så angelägen. Att som gäst försöka förklara vad man är sugen på är inte alltid helt självklart eller enkelt, mycket på grund av att vinvärlden är en stor, ofta komplicerad och ibland skrämmande plats att vara på. Det blir då väldigt tacksamt att gå på en sommeliers rekommendation eftersom han eller hon är expert på sitt område.
Trots detta är det inte alltid vinvalet landar helt rätt och känslan av att sitta med ett vin man inte vill dricka är aldrig angenäm. Problemet bottnar möjligen i att gästens tekniska förståelse och vokabulär kring vin saknas, men det kanske inte är så viktigt egentligen. På samma sätt som kunskap kring skalor och harmonilära inte är nödvändiga för att uppskatta känslan ett musikstycke ger behöver man oftast inte vara införstådd med effekten av slavonsk ek, kryoextraktion och mannoproteiner för att uppskatta ett vin.
Jag tror att vi sommelierer behöver en utmaning – ge oss en beskrivning av vilken känsla du är ute efter, så ska vi göra vårt bästa att hitta ett vin för att uppfylla den. Det är ju trots allt vårt jobb.
Lars Trogen är sommelier, men har även erfarenhet som importör, utbildare, skribent och student.
”Man behöver oftast inte vara införstådd med effekten av slavonsk ek, kryoextraktion och mannoproteiner för att uppskatta ett vin.”