Vinproducenter

Benvenuti

Efter att ha lämnat motorvägen från Pula tog vi oss fram den sista biten på smala vägar och gator till Benvenuti Vina som ligger i den lilla charmiga byn Kaldir med vy över närliggande Motovun. Vi möts av vinmakaren Nikola Benvenuti, som också är ordförande i organisationen Vinistra. Syftet med mötet var att lägga upp riktlinjerna inför årets vinort 2017 tillsammans med Nikola och organisationens sekreterare Krešimir Juričić, men vi inledde som sig bör med lite vin.

Benvenuti är en liten producent som startade sin verksamhet 1946 när Peter Benvenuti, farfar till Nikola planterade sina första druvor i en vingård som fortfarande är i bruk. Peter styrde skutan fram tills år 2000, då verksamheten övertogs av hans son Livio tillsammans med Nikola och hans bror Albert. Deras mål var att fokusera på de tre druvsorterna Malvazija Istarska, Muscat och Teran. Nikola säger att den främsta anledningen till det var att dessa tre druvsorter hade funnits länge i Istrien och är väl anpassade till jord och klimat, vilket ger dem en fördel gentemot andra druvsorter när det gäller att producera högklassiga viner.

Verksamheten har expanderat sedan de tog över för 17 år sedan och de har i dag 15 hektar och årsproduktionen ligger på runt 72 000 flaskor.

Vi befinner oss i den del som kallas ”Vita Istrien” där jorden är en sammansättning av stenar av sedimentära bergarter, grå lera och kalksten. Vingårdarna ligger mellan 250 och 400 m.o.h. och hjärtat bland vingårdarna är San Salvatore på 400 meters höjd, därifrån kommer druvorna till det söta vinet Benvenuti Muscat "San Salvatore" 2011 som har vunnit dubbla guld vid International Wine Challenge (IWC). 

Nikola säger att jorden i kombination med mikroklimatet återspeglas i vinerna genom den tydliga tonen av druvans primäraromer i kombination med fräschör och mineralitet.

När vi provade deras unga Malvazija av årgång 2015 är det lätt att förstå vad han menar, doften påminner till en början mycket om dofterna från morgonens besök på fruktmarknaden, mogna stenfrukter såsom aprikoser och nektariner tillsammans med citrusfrukter och mineralitet. Smaken är frisk och välbalanserad och med vinet i munnen tittar jag efter ostronen som inte finns, men det duger gott med familjens egna charkuterier.

Deras lagrade Malvazija är av en helt annan karaktär. Här har de mogna stenfrukterna torkat och tillsammans med honungsötma och vita blommor blir det en härlig doft, vinet känns mycket fetare i munnen jämfört med denna unga Malvazijan, även om syran finns med i bakgrunden. Detta är en perfekt följeslagare till en krämig risotto med riven tryffel från skogarna runt Motovun.
Deras Teran imponerar också på mig med sin härliga doft av mörka frukter, färsk tobak och söt lakrits, förväntade mig ett kraftfullt vin i munnen, men det var mjukt och elegant med en tydlig mineralton.

Vi avslutade med deras söta Muscat, komplex doft med toner av torkade stenfrukter, tropisk frukt och honung, en söt smak som balanseras av den friska syran, detta vin behöver ingen dessert, det är en dessert i sig.

Summa summarum, högklassiga viner från en högklassig producent, som är väl värt ett besök.
http://www.benvenutivina.com
info@benvenutivina.com

Provning hos Benvenuti.

Degrassi

Antonella Kozlovic

Skörd hos Degrassi

Degrassi

Inte långt ifrån gränsen mot Slovenien i det nordvästra hörnet av Istrien ligger staden Savudrija, där har den välrenommerade producenten Degrassi sitt vineri och sin vinkällare. Vingårdarna ligger utspridda i närområdet och något de lyfter fram är de olika mikroklimaten som finns på sluttningarna runt Buje på mellan 220 och 250 m.o.h. 

Innan besöket hade min ”chaufför, kompass och uppslagsbok” på resan Daniel berättat för mig att antigen kan Moreno vara oengagerad och inte så pratglad eller så fullkomligen sprutar orden ur honom. Vi hade tur denna förmiddag, Moreno Degrassi var på ett strålande humor, det fanns bara ett problem för min del, han pratade inte engelska, så Daniel fick översätta så gott det gick, vilket inte är det enklaste när en vinmakare är engagerad och vill dela med sig av allt, men på något sätt är vinets språk världsligt och det blev ett mycket givande besök.
Familjen Degrassi började framställa vin i början av 1990-talet för att möta den efterfrågan som fanns på vin i den cateringverksamhet de bedrev. Det dröjde dock inte länge innan de sadlade om och började göra vin på ”riktigt” och 1996 lanserades den första flaskan etiketterad med Degrassi.

Ledorden för Degrassi har sedan första början varit engagemang, hög kvalitet och kontinuitet. De vill göra viner som skall avnjutas vid speciella tillfällen, folkliga vardagsviner är inte deras ”glass of wine”. Av den anledningen är experimentlustan stor och vi fick bl.a. prova ett fatprov av en Petit Manseng som hade en alkoholhalt på 18 procent, ett gyllengult elixir som var helt fantastiskt. Den höga alkoholen var väl integrerad och gick smakmässigt obemärkt förbi. Jag ser fram emot att prova detta vin när det släpps på flaska.

Moreno och hans far Niko jobbar med många olika druvsorter, de inhemska Malvazija Istarska, Teran och Muscat Momianski och internationella druvsorter som Sauvignon Blanc, Chardonnay, Viognier, Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Syrah, Pinot Noir, Merlot m.fl. Med alla dessa druvsorter är det inte förvånande att de har mer än 20 olika viner i portföljen och det gör det svårt för en importör att välja rätt.

Kvaliteten var genomgående hög på allt det vi provade oavsett om det var vitt, rosé, rött eller grappa, men om jag skall plocka ut två favoriter förutom den fatlagrade grappan så blir det Pinot Noir Contarini Riserva 2011 och Merlot Contarini Riserva 2007. Den förstnämnda hade en elegant doft med toner av solmogna skogsbär i kombination med dofterna i skogen i samband med en svamputflykt en fuktig morgon i september. Kraftfull smak med bra tanninstruktur som balanseras upp av fruktsyran, en lång eftersmak med toner mörka frukter och saltlakrits.

Merlot Contarini 2007 bjöd på en komplex doft med toner av mörka söta frukter och mörk choklad. I munnen kändes vinet sammetslent med en lång eftersmak av torkad frukt, söta körsbär och mörk chokladmousse. Lite kuriosa är att årgång 2006 av samma vin placerade sig före Château Petrus 2006 i en tävling, nu skall sådana resultat alltid tas med en nypa salt, men det ger en indikation om vinets kvalitet. Jag blev förälskat i detta vin och en magnumflaska fick åka med hem, det gäller bara att hitta det speciella tillfället som Degrassi pratar om, som egentligen kan vara vilken vardag som helst eftersom ingen dag är den andra lik.

Contarini undrar vän av ordning? Det är ett vingårdslägen som ligger på sluttningarna runt Buje.

Har Ni vägarna förbi rekommenderar jag varmt ett besök hos Degrassi och som alltid när Ni besöker vinproducenter, Ni representerar Munskänkarna, använd spottkoppen, för ju mer du spottar desto mer får du prova och när de riktiga rariteterna kommer på bordet, lyd vinmakarens order, en centiliter kan du svälja utan att trampa snett.

Kozlovic

Vackert beläget på en höjd ligger Kozlovics toppmoderna anläggning som färdigställdes 2012. Den 2200 m2 stora anläggningen rymmer vineri, lagringslokaler, utbildnings-och konferensanläggning, vinbar m.m. Efter ett besök hos tryffel- och vinproducenten Zigante som drog ut på tiden anländer vi lite försenade, men ingen är gladare för det än Antonella Kozlovic som tar emot oss. Denna varma eftermiddag i början av juni är det full fart och massor av besökare, så efter att ha utbytt artighetsfraser får vi vänta en liten stund med ett glas Violeta rosé 2015 på den stora terrassen med utsikt över Valledalens vingårdar.

Kozlovic startade verksamheten med några hektar 1904 när Kroatien var en del av Österrike-Ungern, Ni har läst det tidigare, denna vingård har faktiskt legat i fyra olika länder utan flyttas. Fram tills idag har familjen bott och verkat i Valledalen som ligger i närheten av staden Buje i närheten av Momjan.

Fokus är på de tre inhemska druvsorterna Malvazija Istarska, Muskat Momianski och Teran, men de har också små planteringar av Sauvignon Blanc, Cabernet Sauvignon och Merlot.

I likhet med de flesta andra i Istrien så försöker de att jobba så naturligt som möjligt och inte använda sig av konstgjorda bekämpningsmedel. Medan hon stolt visar runt oss i anläggningen berättar Antonella att de tidigare var ekologiskt certifierade, men det var kostsamt och kontrollerna obefintliga, så de valde att investera dessa pengar i utveckling i stället. Ett bra val skulle jag säga efter denna rundvandring som fortsatte med en djupdykning i deras viner.

Vad som är lite spännande med Kozlovic är att de gör både torra, halvsöta och söta viner på druvan Muscat Momianski. Visst förekommer samma sak med exempelvis Riesling i Tyskland, men det är ovanligare med denna druvsort, som främst används till söta viner.
Medan solen höll på att gå ner och Antoniella sprang mellan oss och de andra besökarna fantiserade jag om att sätta ihop en måltid av deras tre olika Muscatviner. Den torra Muscat Mumiano 2015 skulle vara en perfekt aperitif innan vi fortsätter med den till en skaldjurssallad. Den halvsöta skulle göra sig bra tillsammans med en kyckling-och grönsaksgryta med bas på kokosmjölk smaksatt med ingefära, citrongräs och spansk peppar. Det söta Sorbus 2009 med 106 gram restsocker skulle jag avnjuta tillsammans med en hemmagjord vaniljglass på kondenserad mjölk och grädde serverad med honungsrostade nötter.

Under vårt långa besök provade vi elva viner ur deras portfölj som är indelad i tre kategorier. I den första kategorin som är ståltankslagrade viner var det två viner som stack ut. Det vita Valle 2015 som är en cuvée på 80 procent Malvazija Istarska och 20 % Sauvignon Blanc. Vinet har en härlig doft med toner av vita blommor och mogen tropisk frukt tillsammans med en gräsighet, vinet har en härlig syra och skulle passa utmärkt till en risotto smaksatt med lokalproducerad getost och krossade rödbetschips. Det andra var ett sött rosévin på 100 % Muscat rosé med 54 gram restsocker per liter som jag gladeligen skulle servera till en limetryffel.

Nästa kategori är vingårdsbetecknade viner från vingården Santa Lucia. Det var två vita som har framställts av Malvazija Istarska från 55 år gamla stockar och sedan lagrats på fat och en röd cuvée på 50 procent Merlot, 30 procent Cabernet Sauvignon och 20 procent Teran. Tre högklassiga viner med bra lagringspotential. Ett av de vita vinerna Santa Lucia 2011 var otroligt komplext och vid en serveringstemperatur på 18 grader i ett svart glas skulle det vara förväxlingsbart med ett rött vin.

Den sista kategorin är specialviner. Det söta Sorbus och det förstärkta Mediteran som är framställt av Teran. Namnet har inget att göra med Medelhavet utan ”Med” syftar till att det har tillsatts lite honung som på kroatiska heter ”med” till Teran. Ett fyndigt namn på ett gott och komplext dessertvin jag skulle servera till en chokladkaka med rostade pinjenötter och flingsalt.

En varm eftermiddag hade övergått i kväll och mörkret hade sänkt sig över Valledalen. Vi var ensamma kvar och det enda som hördes var ljudet av syrsorna. Det var dags att rulla vidare mot nästa besök hos Trapan i Pula. Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det.