Nebbiolo

Namnet Nebbiolo kommer från det italienska ordet för dimma, nebbia. I boken Wine Grapes (Jancis Robinson m.fl) anser de att namnet kommer från den tjocka hinnan från blomningen som täcker den mogna druvan, något som påminner om en tät dimma. Det här står i motsats till det vi har lärt oss att det kommer från dimman som ligger över Piemonte när druvorna mognar och skördas.

Nebbiolo är en druva som knoppas tidigt och mognar sent, vilket ger en lång växtsäsong, något som gör att Nebbiolo samlar på sig mycket aromämnen.

I de flesta fall blir viner från Nebbiolo ljusa i färgen och när de mognar på flaska blir de tegelröda tidigare än många andra druvsorter. Vinerna är ofta tanninrika med hög fruktsyra, men jag upplever att många producenter har mjukat upp sina viner de senaste 15 åren. Jag kommer ihåg Fontanafredda Barolo 1998 som vi provade när jag gick 1-betygskursen i början av 2000-talet, det var som att slicka på en planka.

Det är en härlig känsla att hälla upp en Nebbiolo i en stor kupa, snurra glaset och mötas av en palett av dofter såsom viol, tjära, körsbärkärnor, söt lakrits, vilda rosor, multna löv och det tidigare nämnda nyponsoppapulvret. Känsla av söt lakrits får jag också i munnen när jag trycker upp tungan mot gommen.

Jag serverar den gärna 15-17 grader till en pasta med köttfärssås smaksatt med koncentrerad tomatpuré, pancetta, en skvätt Nebbiolo och grädde som toppas med riven smakrik ost, basilika och olivolja. Det blir en rätt smakrik men enkel maträtt, som matchar vinet perfekt, men som ger vinet den uppmärksamhet det förtjänar.

Ungefär 75 % av den planterade arealen i Italien återfinns i Piemonte, runt 20 % finns Lombardiet och små planteringar finns i bl.a. Valle d’Aosta och på Sardinien.

Kärt barn har många namn, så här kommer några synonymer:

• Chiavennasca (Lombardiet)
• Picoutener/Picotendro (Valle d’Aosta)
• Spanna (norra Piemonte)