Spanien

Vinlagar

Det federalt uppbyggda Spanien har dels en gemensam nationell vinlagstiftning, dels regionala regler som kan tillföra ytterligare krav utöver de nationella.  Det spanska appellationssystemet grundades 1932 då de första 18 DO-distrikten utsågs. Redan 1926 hade Rioja etablerat såväl regelverk som kontrollmyndighet, Consejo Regulador. Varje region har nu en egen Consejo Regulador som arbetar relativt självständigt under den nationella organisationen, Instituto Nacional de Denominaciones de Origen (INDO). En Consejo Regulador består av odlare, producenter, oenologer mm och har den intrikata uppgiften att såväl övervaka att reglerna följs som att fungera som en intresseorganisation. Endast appellationer som sträcker sig över flera autonoma regioner kontrolleras av den centrala myndigheten. Detta gäller idag DOCa Rioja, DO Jumilla och DO Cava. VT (eller VdlT) Den spanska beteckningen för lantviner, Vino de la Tierra, som motsvarar IGP enligt EU:s regelverk, omfattar ett drygt 40-tal registrerade områden där producenterna enats om gemensamma normer gällande druvor som ska vara typiska för distriktet, alkoholhalt och vinifiering. Minst 85 % av angiven druva måste komma från området ifråga. VdM/Vino Vino de Mesa, ”bordsvin”, eller Vino, som det nu oftast bara heter, är den lägsta klassen i spansk vinlagstiftning, utan krav på vare sig geografiskt ursprung (annat än att vinet måste komma från Spanien) eller vinframställning. VCIG (eller VC) - C:a 8 st 2020 Vino de Calidad con Indicación Geográfica. Områden med denna beteckning är ett första trappsteg mot DO-status för de lantvinsområden som har sådana ambitioner. Efter fem år kan området ansöka om DO-status. Vid en eventuell förenkling av vinlagstiftningen kan beteckningen komma att upphöra. DO - C;a 70 st 2021 Denominación de Origen (DO) är den näst högsta kvalitetsklassen, och den som närmast motsvarar Frankrikes AOC eller Italiens DOC. Varje område har specifika krav på exempelvis druvsorter, avkastning och alkoholhalt.