Om provningen
Nya druvor och vintyper
Nu i mars är det påfyllning i fasta sortimentet igen. En del nykomlingar kan man undra över varför de alls tas in när det ändå redan finns gott om viner av samma typ, område och/eller druvsort. Å andra sidan finns här också viner som kompletterar sortimentet på ett bra sätt.
Hit hör sydfranska 2018 Picpoul de Pinet Villa Blanche. Druvsorten picpoul finns i tre varianter: blanc, gris och noir men mest odlad är den vita sortten. Den ger viner med frisk syra och måttligt med alkohol och har traditionellt använts för att fräscha upp annars alltför tunga och alkoholrika vitviner. Bäst kommer den dock till sin rätt i den egna appellationen Picpoul de Pinet i Languedoc varifrån nyheten Villa Blanche är ett bra exempel.
Hárslevelü, lindlövsdruvan, känner vi kanske mest som komplementdruva till furmint i tokajer. Men när den får chansen ger den också trevliga viner på egen hand. Med fin aromatik, lagom kropp och bra syra går vinerna åt det eleganta hållet. Som i månadens nyhet 2018 Kvaszinger Hárslevelü från Tokaj.
”Naturviner” tilldrar sig ett allt större intresse. Som på beställning dyker ett vin av den digniteten upp i butikerna och inte vilket som helst utan ett från italienska Azienda Agricola Radikon i Venezia Giulia. Här var naturvinspionjären Stanko Radikon i många år ledarfigur tills han gick bort för fyra år sedan. Idag är det sonen Sasja som för verket vidare. Det nu aktuella vinet, 2012 Radikon Jakot, är gjort på druvan tokai fruilano. Det har jäst med skalen vilket har gett både orange färg, ett annorlunda aromspektrum och viss strävhet till smaken. Att vinet idag är åtta år gammalt bidrar också till komplexiteten samtidigt som det visar att väl framställda viner av den här typen är riktigt lagringsdugliga.
Till sist en gammal bekanting: en nebbiolo från Piemonte men varken barolo eller barbaresco. Förr odlades druvsorten i god omfattning även i de norra delarna av Piemonte men vinlusen, två världskrig och ekonomisk depression reducerade arealen kraftigt. Idag gör druvan en försiktigt come back där distriktet Gattinara brukar ses som det främsta. Vinerna är lite lättare och elegantare än storheterna runt Alba samtidigt som komplexiteten i aromerna kvarstår. Travaglinis 2016 Gattinara som nu får plats på butikshyllorna är ett fint exempel.
Ulf Jansson